Maj 042017
 

Inlägg #63

Igår var det 12 år sedan min farmor gick bort. 12 år. Hjälp vad tiden går.
Vid varje födelsedag, varje dödsdag tänder jag ljus för att hedra mina älskade nära. Igår glömde jag det och fick så dåligt samvete. Tårarna började forsa som bara den och jag tände ett ljus i min ängelljushållare för att hedra hennes minne.
Plötsligt så börjar hängarna på hatthyllan att gunga som bara den mot varandra och så. Jag var inte ens i närheten av dem överhuvudtaget och inga fönster var öppna.
Jag kan inte alltid se besökarna, men jag kan höra och känna av dem.
Tårarna rann i säkert 10 minuter medan min farmor var här. Jag vet att hon var här för hon visade det via klädhängarna. Jag saknar min farmor varje dag även om jag inte pratar om henne, jag saknar mina morföräldrar också och de är på besök då och då. Må hända att de är borta men aldrig glömda.
Jag tror på ett liv efter detta. Jag tror på att våra nära och kära hälsar på oss ibland. Och många är skeptiker men när de väl får uppleva något själv som inte har en naturlig förklaring så kommer de nog tro på ett liv efter detta.

Jag bryr mig inte om vad folk tror på. Men jag tror på det övernaturliga och jag är stolt över att vara ”öppen” för det andliga. Jag prackar inte på detta på de jag känner och vill de lyssna så berättar jag om inte så håller jag det för mig själv. Skönt att jag har min syster som också tror på detta så vi kan prata om det.
Jag vet att min farmor har det bra och jag vet att min änglabebis också har det bra där uppe. Hon är också på besök ibland för saker kan försvinna spårlöst för att sen ligga på exakt samma plats som de gjorde en stund innan. Vår lilla skulle varit två år nu.
Nu flummade jag ut som vanligt.

Idag har jag sökt ytterligare två jobb i Danmark och ett här i Sverige. Det är märkligt att de skriker efter personal i förskolorna här i Sverige men det finns inga annonser ute. Jo fyra stycken idag till förskolor som jag redan sökt till.
Jag kommer asgarva om jag får en tjänst i Danmark som pedagog/förskollärare. Dels för att det kommer vara så absurt att jag ska behöva söka mig över sundet för att få jobba med barn och för att Sverige förlorar en grym och bra förskollärare/pedagog/barnskötare. Tja deras förlust.

Har inte hört något från överförmyndaren och tiden börjar rinna ut. Om vi inte får svar från dem imorgon eller på måndag så får vi bara skicka in papperna från hans CSNavslag och hoppas att de står på vår sida för en gång skull.
Maken skriver till CSN just nu får se vad som händer där.

Nu ska jag kolla Lyxfällan på viafree.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Mar 222017
 

Inlägg #20

Jag älskar att titta på ”Det okända” och tycker att Terry Evans är bäst, men även Lena Ranehag tycker jag är bra och Vendela Cederholm.
Har träffat Terry och tycker han är väldigt trevlig.
Jag skiter fullständigt att folk säger att detta är bluff för det är ju deras problem och inte mitt.
Är faktiskt väldigt öppen och har varit med om väldigt mycket onaturligt.
Hela tiden eller väldigt ofta så känner jag mig iakttagen när jag är ensam hemma. Jag blir inte rädd för jag vet vilka det är och de är välkomna bara de inte stör för mycket.
Mina barn har berättat att det finns en närvaro på deras skola, det finns en ande på andra våningen. Men konstigt nog så känner jag inte av denna ande trots att flera stycken sett denne.

Jag vet inte hur länge jag har varit öppen för detta men i alla fall i halva mitt liv. När jag gick på gymnasiet praktiserade jag på ett äldreboende som hette Tornspiran i Trelleborg. Det var ett hus med tre våningar. Min handledare berättade att detta en gång hade varit en skola. De hade till och med bilder kvar på väggarna från den tiden.
Hon sa även att en dag så hängde sig en av lärarinnorna i ett av fönsterna på andra våningen där jag var och hon gick igen där.
Kanske ville hon skrämma mig men jag kände närvaron och jag var inte så förtjust över att åka ner till källaren själv med hissen då jag kände hennes närvaro. Jag sa att jag trivs inte på detta stället jag mår skit över att vara här och fick gå i skolan de två sista veckorna istället. Jag berättade aldrig att det berodde på detta. Sa att jag inte trivdes där bland döende människor.

Jag har haft många sådana upplevelser både hos mina föräldrar och här hemma. Hemma hos mina föräldrar är det extremt mycket energier och folk från andra sidan.
Det kan vara svårt och jobbigt att sova där ibland.
Jag vet att många skeptiker läser min blogg, men jag säger inget om vad de tror på för de får tro på vad de vill men jag tror på att det finns ett liv efter döden. Jag tror på att våra nära och kära kommer och tittar till oss ibland. Det kan finnas andar som bara vill någon illa. Man kan säga till dem att ”här ska inte ni vara” eller ”jag tycker det är obehagligt att du är här kan du vara så snäll att försvinna”.
Jag snackar inte om det övernaturliga med okända människor, knappt med min familj heller för de tror inte på det. Mamma tror nog på det men pappa är nog ganska skeptisk fortfarande. Jag och min minsta syster pratar mycket om det för vi är båda intresserade av det.
Hon är väldigt mottaglig.
Folk tror att man är knäpp. Minns på en VFU där jag pratade med en tjej och hon hånade mig när jag berättade för henne. Varför kan man väl undra. Men jag är stolt att jag kan känna in folk från andra sidan.
Folk får gärna tycka jag är konstig. Har läst en del bloggar där de  har skrivit om att de också har/haft besök från andra sidan.
Visst ska man få tro på vad man vill, men jag tror inte på någon Gud utan tror mer på änglar och det övernaturliga- på Universeum.

Med dessa ord så avslutar jag här. De som vill skratta åt mig och det övernaturliga gör det varför ska jag bry mig om det. Tror inte ni skrattar den dagen andra sidan – det okända ger sig till känna.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise