Jun 192018
 

Här i vårt område har det varit lugnt nu i flera veckor sedan det senaste mordet och skottlossningen.
Igår hörde man åter igen helikoptern cirkulera över Malmö i säkerligen två timmar.
Läste sedan av en slump i tidningen på nätet att det var ytterligare en skottlossning i vår trygga stad. Denna gången var det borta på Värnhem som enligt folk är ett lugnt område annars.
Tydligen hade sex personer blivit skjutna av automatvapen och mannen min tror det kunde röra sig av en drive by förbi ett internetcafé.
Tre av dem dog och tre blev skadade.

Att det sker så pass tidigt på kvällen när folk är ute och rör sig då är galet. Finns en bowlinghall, laserdome och en del restauranger och annat där så det var väl en jäkla flax att ingen oskyldig kom till skada. Man kan inte säga mer än att man blir sjukt rädd om vad som händer i vår stad. Är det inte i vårt område så är det minsann någon annanstans i Malmö.
Jag älskade denna staden när jag flyttade hit i slutet av 90 talet men nu bara jag avskyr staden rakt av. Här händer för mycket sjuka saker och man blir mer och mer rädd för sitt och sin familjs liv.
Malmö har blivit en riktig gangsterstad.

På återseende . Ci vediamo ciao / Louise

Jun 092018
 

Fick samtal från ur och skur förskolan igår och det var som jag trodde. De hade hittat andra kandidater.
Det var ju det jag sa. Det var inget positivt samtal som jag fick ….MEN världen går ju inte under som jag skrev igår. Visst hade det varit skoj att få det jobbet men det är ju deras förlust eller hur.

Har ju redan en intervju på tisdag förmiddag till ett bemanningsföretag och så har jag en intervju på torsdag på en förskola i Lund som jag sökte till. Det är visserligen bara deltid men det går väl bra det också huvudsaken är att jag kommer ut och får jobba lite så får vi se vad som händer till julen om jag kommer att ta beslutet att göra klart mina två praktiker.
Jag har ju haft en paus från Vikarieproffsen nu under någon månad då jag blev inringd från en annan förskola. Tror det inte blir så mycket timmar där under sommaren så vi får se hur det blir i Lund. Jag har ju satt upp mig på jobb där i princip hela sommaren sen får vi se.
Får väl mejla dem eller något och förklara att jag har haft uppdrag på annat håll och inte har riktigt kunnat jobba hos dem för jag kan ju inte klona mig och jag har inte råd med att köpa busskort mellan Svedala – Ö.Grevie – Lund. Funderar sen när sommaren har tagit slut om jag fortfarande jobbar i Lund och i Ö.Grevie/Svedala att ha et busskort för hela Skåne. Det gynnar väl oss mycket bättre men helst vill jag ha ett jobb i Malmö för då kan man antingen cykla dit (haha yeah right) eller ha ett baskort som inte kostar skjortan varje månad.
På fredag ska vi i alla fall köpa sommarkortet och då är det ju inga problem med att jobba hela sommaren. Kommer ju inte vara så mycket barn på förskolorna men…ja det löser sig.
Igår sökte jag i princip alla förskolejobb och de flesta barnskötarjobben som finns ute just nu. Sökte ett jobb i Skanör som förskollärare bara på skoj skull men fick samtal att de minsann sökte enbart förskollärare men att jag var välkommen att söka igen när jag var klar. Jaja varför inte bara strunta i att ringa upp och slösa bort sin tid liksom?
Men ja snart är det väl min tur att få det där jobbet med stort J.

Idag har Izabella varit på kalas och medan hon var där strosade jag runt på IKEA för att kolla på den där bäddsoffan som vi ska köpa när vi väl får dubbel inkomst. Jag och mannen ska ju flytta ut till vardagsrummet då Izabella ska få vårt rum. Det får bli den lösningen så länge och när vi väl flyttar (när barnen typ flyttat ut) så får barnen vars ett rum och vi kommer fortfarande bo i vardagsrummet.
Jag hade tänkt mig denna.


Hopfälld.

Utbäddad.

Men vi får se vad som händer.
Just nu vill jag bara här ifrån för våra grannar är så dryga just nu med stampande och sådant så man får spel på dem. Att ringa störningsjouren är inte  lönt för de kanske tystnar inom 15 minuter och då är det vatten under bron.
Men idag visade det sig att vi faktiskt hade fler tillfällen att ringa störningsjouren men det sket sig eftersom de är ganska svår bedömda.
De håller fortfarande på där uppe men just nu vill jag inte ha hit folk här….får se vad som händer imorgon om de är lika aktiva.

De är som en flock elefanter. Någon gång måste det få ett slut.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Jun 072018
 

Som vanligt så snubblade jag på mållinjen. I ur och skur förskolan ringde en jag hann inte svara och jag kan garantera att jag inte var rätt kandidat till någon av tjänsterna.


Och hur kan jag vara så säker på det?
Det är väl ganska uppenbart tycker jag.
Dels så ringde de bara en gång vilket tyder på att de inte ville anställa mig
Och får man inte tag på någon så ringer man igen en stund efter då man kanske inte hade möjlighet att ringa tillbaka eller svara.
De kunde ju skrivit ett sms och berättat men inget av det gjorde de.

Men de kanske ringer imorgon med goda nyheter.
Javisst hade det varit fantastiskt men jag har ingen möjlighet att svara imorgon då jag jobbar hela dagen.
Ska skicka dem ett sms idag och kanske får jag bra svar imorgon. Men med min vanliga tur så måste jag väl söka vidare och fundera på varför de inte vill anställa mig. Jag är utbildad barnskötare men även utbildad pedagog men likt förbannat får jag inget jobb. Varför?
Den frågan ställer jag mig gång efter gång jag får ett ”Tyvärr tjänsten/erna är tillsatta”.

Helt seriöst så kommer jag snart att ge upp det här med jobb för folk verkar ha svårt för mig. Varför ska jag behöva kämpa för att ens få ett jobb trots att jag faktiskt är utbildad ! Visst jag är tacksam, väldigt tacksam för mitt vikariat men det levererar inte tillräckligt med pengar och nu kommer sommaren och då finns inget behov av vikarier i förskolan. Jag borde läsa klart mina två sista praktiker men är så rädd att faktiskt misslyckas.
Jag måste uppfylla ett mål som jag inte lyckades att uppfylla när jag gjorde min VFU i julas.

Efter avslutad verksamhetsförlagd utbildning ska
studenten:
kunna analysera och värdera sitt läraruppdrag och sin professionsutveckling i förhållande till forsknings och erfarenhetsbaserad kunskap.
Det var ju det som fällde mig den gången och hade inte den där förskolechefen lagt sig i så hade jag i slutet av augusti gjort min sista VFU.
Kommer förmodligen att ta kontakt med prefekt och lärare efter sommarlovet och förklara att jag har inte tid att hålla på att vikariera och ha mig.
Men samtidigt så känner jag inte mig redo att tillbringa all min tid på jobbet med en massa pappersarbete och annat och inte alls kunna vara så mycket i barngruppen. Såg hur mycket tid min handledare på en förskola hade tid för mig…typ ingen alls. Jag är inte redo helt enkelt att vara stressad enbart en förskollärare på en avdelning utan backup från en annan förskollärare.
Det är därför jag tvekar att göra klart mina två praktiker. Jag läste inte till förskollärare för att ta hand om allt det administrativa helt själv utan ville jobba tillsammans med mina kollegor det vill säga barnskötarna och pedagogerna. Jag skulle aldrig orka med att vara ensam förskollärare på en avdelning. Vill ha minst en till.
Nu babblar jag bara.
På tisdag ska jag på intervju för ett bemanningsföretag som hyr ut personal till förskolor. Sökte detta jobbet typ i mars eller något och nu vill de träffa mig. Men det är ju ytterligare vikariat.
Ja vi får se hur det går där. Helst av allt vill jag ju ha det jobbet på Ur och skur förskolan.

Hur gick det nu med det sms:et?
Jodå. Jag har skickat iväg det och jag håller nu tummarna massor. Världen går visserligen inte under om jag inte får det. är ju i så fall deras förlust. Men jag kan ju bara avvakta och se vad som händer. Men jag har ju den där tråkiga känslan att alla tre tjänsterna gick till tre andra personer.
Imorgon kan jag få ett bra besked som kommer ge mig ett dumfånigt leende och då måste det firas och jag kommer vara löjligt glad hela helgen. Annars kanske det blir en lite ledsam dag när jag får dåligt besked. Jag hoppas så på det första. Alla de som jag har pratat med ar själva sagt att det är en super bra förskola och både barn och föräldrar är supernöjda. Då hoppas jag att jag få chansen at jobba där. Får be universum att hjälpa mig att påverka.

Jag hoppas de lyssnar. Får krama Angel (min talisman extra inatt kanske lägga henne under kudden och hoppas hon kommer att arbeta för att jag ska bli anställd. Jag hoppas att ni mina trogna läsare hur många jag nu har skulle kunna hålla era tummar så att jag får jobbet.
Berättar om beskedet när jag får det i morgondagens blogg.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 312018
 

Jag verkligen hatar den här eviga väntan när man vill ha besked. Igår messade jag förskolan i Tygelsjö och tackade för intervjun och att jag faktiskt inte behövde fundera så länge och nu håller jag tummarna att jag får en av platserna.
Det hade verkligen gjort min dag om jag imorgon på jobbet får besked att jag kan komma nästa vecka och skriva kontrakt. Det hade gjort min helg om jag hade fått besked imorgon Då hade jag kunnat vikariera hela sommaren för att sen äntligen gå till ett fast jobb i augusti.
Men jag antar att jag inte har den turen åter igen. Fast jag hoppas ju in i det sista.
Den andra förskolan den kristna montessoriförskolan fick jag besked att de ska intervjua fler så beskedet kommer senare. Nästa vecka om jag har tur och jag sitter också och väntar på att förskolechefen från förskolan där jag var på intervju förra tisdagen ska höra av sig. Hon hade också fler intervjuer. Så det blir att vänta ett tag till.

Helt galet att vi är i slutet av maj redan och denna månaden har varit grymt varm.
Denna dagen för 5 år sedan var jag på en underbar konsert i Danmark. Då var det lika varmt som idag. Men det blåste mindre.

Synd att han inte kommer till Malmö någon gång.
Det hade jag tyckt om. Slippa åka flera mil eller över till grannlandet för att gå på konsert.

Juni imorgon och barnen går 1 vecka till i skolan sen är det sommarlov. 10 veckor ska de vara hemma. De stora i alla fall då Izabella går på fritids hela juni och är ledig hela juli då fritids har stängt. Sen går hon på fritids fram till skola börjar i augusti. varför? För att hon vill och kan. Vet ju heller inte hur jag jobbar under sommaren.

Men nu är det dags för sängen. Jag hoppas att jag slipper vänta så länge på svar från Ur och skur förskolan.
Ska bli jättevarmt imorgon och jag ska jobba. Får se hur mycket vi är ute imorgon. Barnen får dock vara inne någon timme mitt på dagen då det är som varmast. Kan de vara på min rast hehe.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 292018
 

Har ni någonsin varit någonstans på besök och bara fått den där wowkänslan att här vill jag bo, här vill jag jobba eller kanske semestra?
Första gången jag fick den känslan var när vi tittade på den där lägenheten i Vellinge för snart två år sedan. Den var perfekt för oss. Andra gången var när jag hade varit på intervju på en förskola som var relativt nyöppnad och behövde mer personal. Jag fick ju inte det jobbet.
Förra veckan  var jag på tre intervjuer och den första som var förra tisdagen kändes okej och jag tänkte att här vill jag jobba.

I torsdags var jag på en ur och skur förskola på intervju och jag blev runtvisad och så. När jag gick där ifrån så hade jag den där wowkänslan att där vill jag vara, där vill jag faktiskt jobba. Senare på eftermiddagen var jag på en intervju på ett pastorat i Lund då jag sökt ett jobb på en montessoriförskola med kristen värdegrund.
Det tyckte jag var ganska stelt, men arbetstiderna var relativt bra tyckte jag 7.45 – 17.00 men att de öppnar ute tycker jag inte om. Så där är jag lite kluven. I alla fall personalen på ur och skur sa att jag skulle fundera på om jag ville vara där och de behövde inte ens fråga för där vill jag vara så jag ska messa dem imorgon och berätta att jag är intresserad. Jag bör få reda på om jag får en av tjänsterna eller inte denna veckan så jag hoppas att ni håller tummarna för mig.

Sökte även ett jobb  på en Norlandia förskola som ligger inte så långt från barnens skola. Det är samma förskolechef där jag fick min andra wowkänsla och nu söker de tydligen personal där. Men om jag ens får komma på intervju är en tidsfråga. Idag sökte jag på en liten förskola i Lund men vad som händer får vi se.
Ska jobba på fredag i Ö.Grevie. Ska bli kul att träffa ”mina” barn igen, trots att jag ibland är världens sämsta fröken. då de inte får göra vad de vill eller vara dumma mot varandra.
Men jag är ändå ganska less på att vara vikarie nu och hoppas att jag blir anställd på någon av förskolorna.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 282018
 

Visst skrev jag sist vi hade skottlossning och kallblodigt mord att detta kommer att fortsätta i princip dagligen. Nu var det ändå en vecka sedan vi hade ett kallblodigt mord här på vårt område. Well. Inatt var det dags igen precis utanför en förskola, på en gångstig där vi och barnen går varje dag där mycket folk rör sig både på morgnar,kvällar och kanske nätter.
När klockan var drygt över tolv inatt vaknade jag av först 3 skott och sen tömde han resten av magasinet. Gick ut till mannen som fortfarande var vaken att det är skottlossning på gång igen vilket han hade hört. Nu var detta mitt i natten så ingen av oss skulle gå ut men det är ändå så förbannat obehagligt så det är sjukt. Jag fick svinont i min mage av detta.
Mannen som blev skjuten avled på sjukhuset.
Det har knappt gått en vecka sedan förra skottlossningen vilket ligger fortfarande färskt i minnet. Polisen kan inte se någon koppling till förra mordet och kan heller inte svara på om det var gängrelaterat. Men det är gängrelaterat mellan vårt område och området bredvid oss för det är gängkrig mellan våra områden. Sydsvenskan var de första som skrev om det vilket jag också uppdaterade på Facebook mitt i natten och sen har både Expressen och Aftonbladet också skrivit om det.

En bild från minnesplatsen från förra helgens skottlossning.
Detta låg i svängen in till vår gata under en vecka och detta är nu borttaget.

Detta är vår vardag, detta kommer vi få utstå så länge vi bor i denna staden, i detta området.
Jag vill bara gråta för jag tycker det är så förbannat otäckt och jag blir så himla rädd.
Detta hände mitt i natten men tänk om någon är på fel plats vid fel tillfälle, tänk om något barn kommer i vägen för nästa skottlossning som sker mitt på dagen.
Denna helgen har varit extremt spännande då det på Värnhem hade detonerat en bomb i ett trapphus och  en förskola som låg på Holma brann ner till grunden. Den var anlagd. Det är helt sjukt att detta händer och jag hoppas innerligt att vi snart kommer här ifrån.


Efter nattens skottlossning.

Jag hoppas fortfarande på den där drömvinsten.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 212018
 

Två dagar sedan sista skjutningen och an känner sig lite orolig över detta. Jag känner att jag vill inte gå ut i området i onödan. Xander ville ha slush men jag sa att det är inte värt att gå ner och jag går inte ut om jag inte måste och att köpa slush är inget måste enligt mig. Finns vatten i kranen om han vill ha något kallt och dricka. Men jag kan hålla med att slush är så gott varma dagar.
Man påminns nu hela tiden att det var en skottlossning – ett kallblodigt mord då det nu ligger blommor och ljus där mannen blev ihjälskjuten, blodet är inte ens bortsköljt från gatan och igår fick vi oväntat besök. En polisman kom och ringde på dörren när vi åt middag för att samla vittnesmål om det som hände här i lördags. Men vi hade ju inte sett något så vi hade ingen information att ge. Vi hade bara hört skottet och sen sett polis och insatsstyrkan springa omkring med dragna vapen.
Det var ett spännande dygn.

Jag har tagit ett väldigt svårt beslut…eller ja det var väl inte så himla svårt men inkomstmässigt är det skulle jag tro.
Har ju varit med i Vikarieproffsen sedan mars men då jag sökte jobb till en förskola som ligger mellan Malmö och Trelleborg så fick jag frågan om jag ville vara timvikarie hos dem vilket jag tackade ja till och blir nu ofta bokad varje vecka drygt och jag tjänar förhoppningsvis mycket mer där än vad jag gör hos Vikarieproffsen.  Så jag tog beslutet att avsluta min anställning hos dem och tar nu timmar där ute. På onsdag ska jag jobba på en annan förskola som tillhör samma företag. Det ska bli väldigt spännande.
Imorgon är det i alla fall dags för en intervju på en förskola borta i Husie, en privat förskola är det. På torsdag är det dags för intervju på en montessoriförskola med kristen värdegrund i Lund. Dessutom sökte jag om jobbet på förskolan där Izabella gått innan hon började i skolan då rektorn tydligen hade gett över ansvaret till förskolechefen så vi får se hur det går med det och så sökte jag till ett pedagogjobb ute i Husie också idag. Känns som jag börjar bli desperat efter ett fast jobb. Jag börjar oroa mig hur det ska gå med hyran under sommaren men det löser sig. Det kommer nog ett jobb till mig också förr eller senare. Jag tippar på förr.

Dags nu att ta hand om kvällsbestyr – ge Busen mat och rensa hans låda och sen går och lägga sig. Måste ta in Izabellas väska också som hänger på balkongen. De ska till Skrylle imorgon hela lågstadiet. Mellan och högstadiet ska orientera i bokskogen så jag har stått och stekt pannkakor hela kvällen.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 202018
 

Igår var det dags igen. En man blev brutalt mördad i sin bil på bussgatan utanför vår gata.
Vi hörde smällen men reagerade inte så värst mycket på det för när det är skottlossning är det oftast 5-6 skott som går av men inte igår det var bara en smäll. Trodde det var en smällare eller något som de hade smällt.  Vi spekulerade att det kunde varit en skottlossning.Tills vi hörde sirener som stannade nära oss och sen ännu fler sirener som också stannade i närheten av oss.

Då visste man direkt att denna gången behövdes ett skott för den som sköt visste vad han gjorde – uppenbarligen.
Expressen var de första som skrev om detta men sen hakade även Sydsvenskan på.

Mannen gick ut och tog reda på vad som hänt och han möttes av polis och insatsstyrkan.
Jag kollade ut och såg en av insatsstyrkkillarna med sina stora vapen. Så förbannat läskigt. Det har bara gått drygt en månad sedan den sista skottlossningen som också skedde mitt under en eftermiddag precis som denna. Det spärrades av vid vår gata, halva bussgatan och borta vid badhuset.


Inte ofta man ser polisen med dragna vapen i sitt område.

Helikopter som cirkulerade runt i en dryg timme över vårt område,

Inte ofta man ser insatsstyrkan på sitt område.

Vapenhunden och hans förare.

Va fan hur mycket mer ska vi stå ut med.
Här har vi barn och massor av människor som rör sig hela tiden i området.
Det som skrämmer mig mest är att svärföräldrarna var ute med barnen och vi visste inte är de skulle komma tillbaka och en hemsk tanke slog mig att tänk om de hade kommit just under detta. Sån tur var så åkte de till Burger king och mannen gick och hämtade de på sen eftermiddag.
Jag har skämtat i många år när det skjutits på området att vi behöver inte titta på actionfilmer för vi kan titta ut genom fönstret då och då och se det live istället. Gäller ju allt som händer här.
Sent på kvällen hördes en jäkla smäll som vi uppfattade att det var från vårt kvarter, men det var det inte. Det var från Almvik som ligger borta vid Lindängenhållet och det är drygt 2 km dit från oss. Var en kraftig smällare.

Vi bor i ett sjukt område och jag vill bara här ifrån men vi sitter tyvärr fast här som sten.
Jag är rädd nu för detta kommer att fortsätta dag som natt kommer vi ha skottlossningar. Jag är rädd för mitt liv, för min familjs liv att inte kunna låta barnen röra sig ute för vem vet vad de kan råka ut för. Att inte kunna gå ut på området efter klockan sex med rädsla för sitt liv.
Att inte få ro när man vet att mannen springer ute och levererar tidningar på nätterna utan bara ligger spänt och väntar på att dörren ska öppnas.
Välkommen till vårt område. Här är det nästan aldrig lugnt. Är det inte bilbränder så är det skottlossning eller varför inte en sophusbrand eller rivaliserade gäng som skjuter på varandra precis utanför vårt fönster Vi har bildbevis från det i balkongen. Men en sak är säker vi sitter på första parkett.

På återseende. Ci vediamo ciao /Louise

Maj 112018
 

Igår var det så underbart väder och det var även min pappas födelsedag så det var en tur ner till mina föräldrar för att fira honom. Vi åkte in till Plantagen och skulle köpa jord och jordgubbar som vi ska odla på balkongen. I samma veva köpte vi en hallonbuske till min pappa för jag tyckte det behövdes i deras trädgård. Så han fick den i födelsedagspresent. Vi besökte också farmor och farfars grav(min farmor betydde allt för mig) och atte blommor hos dem. Min farmor gick bort när jag var nygravid med Xander. Och min mormor gick bort samma år i september när jag var i sjätte månaden. Han var egentligen beräknad till den 16 december dagen efter min mormors födelsedag.Min farmor och mormor betydde allt för mig.
Izabella försvann ner i poolen tillsammans med sin kusin Wilma.
Tog naturligtvis bild på dem båda men den blev så skämmigt blek så jag vill inte blända er med den. Jag verkligen hatar min kamera. Så ni får stå ut med en mobilbild.

Även Xander tog sig ett dopp och de lekte både tjuv och polis och zombie(som har gått på Barnkanalen). Det är helt galet. Det skiljer sig 4 år mellan Izabella och Wilma men de leker spå förbaskat bra ihop. och min dotter är så mån om sin kusin.
Vi åt och umgicks och sen lämnade vi barnen där som kommer hem få söndag.
Jag och mannen åkte hem.

Alltså jag hatar verkligen att åka hem till Malmö efter vi har varit hos mina föräldrar för jag får sådan hemsk ångest. Känns som…ja jag vet inte hur jag ska förklara det men jag blir illamående och vill bara gråta för jag verkligen hatar att bo här.. Det är inte så att jag hyperventilerar och får panik utan jag blir bara så illa till mods att behöva bo här. Ja visst detta är ju vårt hem och vi får bo här så länge trots att det händer skit här och man blir störd av grannar och dylikt. Det är de sista 5 åren som jag faktiskt har känt så här att ångesten kommer som ett brev på posten så fort vi närmar oss Malmö eller vårt område. det ska inte behöva vara så. Jag önskar att vi fick råd att komma i från detta område för jag mår inte bra här, ingen i familjen mår bra här. Nä fy för. Nu ska jag sluta gnälla för vi har ett hem och tak över huvudet men ingen har sagt att man behöver trivas dock.
Mannens mamma sa att lägenheten som ligger mittemot deras, en fyra kommer bli ledig om ett halvår. Så vadå skulle vi flytta från ett dåligt område till ett område som också är dåligt det låter inte så lockande tycker jag. Men det hade varit en större lägenhet med vars ett rum till barnen. Men det hade varit gött att vinna den där drömvinsten på 80 miljoner kronor imorgon. Då hade jag köpt ett hus direkt.
Kollar ju på Hemnet dagligen och har hittat en del hus jag skulle kunna tänka mig att bo i men det kommer och förbli önskedrömmar.

Idag har jag i alla fall sökt två jobb. Ett på förskolan som tillhör barnens skola och en förskola i Trelleborg. Jag hoppas visserligen på förskolan som tillhör barnens skola trots att det bara är deltid, men hellre det än att hatta runt som vikarie överallt. Tror dock att tjänsten börjar i augusti eller något. Men det hade varit perfekt om jag hamnade på förskolan som ligger ett stenkast från barnens skola. Ingen buss, inget pendlande. Bara lämna Izabella på fritids på morgonen och gå till jobbet.
Men ja vi får se vad som händer. Kanske får jag det kanske inte och jag har ju inga barn på förskolan längre så jag kan jobba där.
Så håll tummarna att jag får det.

Vår katt är så himla bekväm av sig. Han står och jamar vid mitt skrivbord och vill komma upp på översta hyllan. han jamar tills någon lyfter upp honom. Samma sak med toadörren är den inte lite öppen så sitter han utanför och väntar tills någon öppnar den. Och i hallen har vi ett skoskåp där han gillar sitta. han står nedanför och jamar tills man kommer och måste hjälpa honom upp. Ja han kan själv men han är så bekväm.

Vår katt Busen (eller Lusen som jag kallar honom)
Igår kväll när vi kom hem och öppnade dörren sprang han ut i trapphuset och pratade massor men han sprang in igen. Tog upp honom i famnen och han gosade ner sig hos mig. Finaste och bästa katten vi haft. Här stannar han tills han blir gammal, tills det är dags att gå över till andra sidan.
Eftersom det inte blev fler barn här så har han blivit min bebis, jag tog honom under mina vingar och vi har ett speciellt band han och jag.
Visst är han fin. Kan inte fatta varför folk inte vill ha svarta katter. De är så vackra som minipantrar.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 012018
 

Välkommen hit till oss igen..med regn och rusk. Har haft så himla trist väder idag så man nästan bara vill dra något gammalt över sig.
Annat var det för några veckor sedan då det var strålande solsken och jättevarmt.

Detta var den 19 april och idag är det den första maj med svinkallt väder.

Idag har det inte hänt så värst mycket. Barnen har som vanligt tjafsat bland annat om ett par fotbollsshorts och jag blir bara så trött på deras gnällande och bråkande med varandra. Max har kommit in i den där berömda tonårstrotsen där han faktiskt är ganska omöjlig. Och snart kommer Xander också in i den. Hjälp två tonåringar i huset och båda lika envisa som åsnor.
Men det hör väl till uppväxten. Tror inte jag var så lätt att tas med när jag var i tonåren och det kan nog mina föräldrar försäkra.
Fast oavsett hur mycket de än bråkar så är de ändå bästa vänner och kommer bra överens den mesta av tiden. Jag antar att det kallas för syskonkärlek

Mannen ringde till störningsjouren för grannarna höll på som bara den och sen plötsligt så blev det tyst så han ringde och sa att det inte behövdes och vad hände minuten efter han lagt på? Naturligtvis så började de värre än så och håller fortfarande på. Nu är det ju ingen idé att ringa dem igen för dels så kommer de lägga av snart och dels vill jag inte ha trygghetsjouren springandes här ikväll. De kommer ju så klart att hålla på imorgon också och det känns som dessa människor är kända hos hyresvärden sedan innan för de verkar kunna deras system.
Så nu kan vi bara göra en facepalm och göra detta igen imorgon.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise