Sep 062017
 

och hej första höstmånaden.
Grymt vad snabbt augusti gick.
Barnen har snart gått i skolan i en månad och jag har hört massor av tråkiga saker från Izabella.
Hon kommer hem i princip varje dag och berättar att klasskompisarna är taskiga mot henne.
Jag har uppmärksammat detta för en fritidspedagog som fört det vidare till läraren som ska hålla ett öga på det, men varje dag får jag höra att speciellt ett barn varit på henne. Dessutom går de i varandras väskor och bänkar vilket jag inte tycker är OK alls.
Mobbing börjar jag se här speciellt från den pojken och jag kommer att ta upp detta med läraren om det fortsätter så hon kan ta upp det med föräldrarna. Fortsätter det sedan så kommer jag gå vidare med det.

Mina barn ska inte bli mobbade i skolan, jag har blivit det från lågstadiet till slutet av mellanstadiet och jag var så rädd att jag inte vågade säga ifrån tills en dag då två tjejer i min klass och parallellklass som in och berättade det för mina föräldrar.Mobbaren blev utskälld av sin pappa när han fick veta så han ringde och bad om ursäkt.
Idag har jag förlåtit mina mobbare, jag antar att de växt upp också och lärt sina barn att man inte ska mobba andra som är t.ex blyga eller kalla andra skällsord.

Jag är glad att min dotter kan komma till mig och berätta saker för mig om hon blir retad eller om någon varit dum mot henne i skolan för då pratar jag med läraren direkt. Mina barn ska få veta att det inte är fel att berätta för en vuxen vad som försiggår för vuxna är där för att hjälpa och stötta barnen. Och jag har även sagt till henne att om hon känner att hon måste prata med någon(om inte jag är tillgänglig) så ska hon gå upp till supergoa skolsköterskan.

Förra veckan fick jag reda på att samma pojke som varit taskig mot henne hade varit i hennes bänk och snott hennes stikeez som Lidl har just nu och visst har hon sagt till sin lärare.
Hon trivs i skolan och visst kommer det alltid finnas barn som är taskiga men jag känner att jag var tvungen att få ur mig detta.
Föräldramöte imorgon, hör jag att pojken varit på henne igen så tänker jag ta upp det.
Jag avskyr att vara den tyste att inte våga säga ett pip, jag ska för tusan bli förskollärare och kommer möta massor av föräldrar dagligen som är både arga och ledsna…ska jag som mamma inte då kunna ta upp ett problem som händer i skolan i min dotters klass?
Sen har jag inte sagt att Izabella är en ängel heller, hon kan också retas lite men inte går hon runt och knuffar på sina klasskompisar eller snor saker från andras bänkar(ja förutom att ta tillbaka sina stikeez). Jag har förklarat att hon ska vara snäll mot sina klasskompisar.

Min busunge.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

 

Jul 142017
 

Jag har inte något att skriva ikväll. Om sanningen ska fram så är jag sjukt rastlös.
Det kliar som bara den i fingrarna men jag vet inte vad jag ska skriva om trots att hela huvudet flödar av saker och ting.
Idag skulle jag egentligen skriva min tenta men jag har ingen lust. Helt seriöst så känns det som att jag har kastat bort flera år på en utbildning som jag inte kan få jobb inom och inte ens som barnskötare. Jag tycker det är orättvist.
Jag är utbildad pedagog, jag har nästan hela min utbildning klar och jag söker jobb efter jobb. Nu går jag ju på en jobbsökaraktivitet för att se om de kan hjälpa mig med råd och stöd. Jag funderar på att hoppa på en fritidspedagogutbildning men de verkar inte finnas.

Nu är det ju juli och många chefer har semester och återkommer inte förrän i början av augusti så man kan inte då höra av sig till cheferna hur mycket man än vill. Så just nu är jag låst. Det jag egentligen kan göra är min jäkla tenta och få den avklarad i augusti och sen kan jag där ifrån gå vidare.
Kanske ta tag i min VFU men jag tror och vet att jag snart efter sommaren kommer få en anställning, bara min referens kommer tillbaka från semestern så kör vi igång igen. Trist att min nuvarande handledare inte vill vara min referens. Men men man kan inte få allt.

Orkar inte med eländet längre. Vill bara bli godkänd i skitet.
De och deras jäkla påhitt med papers hit och dit.

Och eländet fortsätter här i Malmö. Skottlossning igår och två idag. En på torget borta på Holma.
Jag vill från denna jäkla staden, det är inte säkert här längre. Jag orkar inte längre vara rädd och på min vakt hela tiden. Men vi är fast här så länge jag inte har ett jobb och så länge jag har skulder. Jag har inga hyresskulder…aldrig. Låter alltid hyran betalas först för jag vägrar. Tycker att även om man har andra skulder så ska man få hyra. Man ser på folk i Lyxfällan som ligger efter med 3-4 hyror och är då på väg att vräkas. Bor man i det hyresbolaget vi bor så blir man vräkt om man ligger efter med EN hyra.Så till hyran har vi alltid råd med likaså elen. Aldrig att vi drar på oss en hyresskuld. Men vi sitter tyvärr fast här tills allt är borta.
Ja jag är öppen om mina problem och jag sticker inte under stolen att vi har det jävligt tufft och har haft i flera månader.
Nu börjar vi äntligen komma upp på fötter efter många om och men så fick maken beviljat studiemedel. Vi slipper socialen i alla fall och nu ska vi bara få ut mig i jobb (lättare sagt än gjort) och sen är allt frid och fröjd.

Jag försöker alltid vara positiv….jag kämpar mot motvind hela tiden. Reser mig upp efter varje gång jag faller. Kämpar för att min familj ska ha det bra…eller ja vi båda. Hade jag vart ensam hade jag gett upp för länge sedan men jag kämpar för att barnen ska få det bra och för att vi ska flytta här ifrån. Jag hoppas på lottovinst imorgon. Bara någon mille så vi kan flytta från Malmö.
Nä fasiken vilket deprimerande inlägg. Men just idag känner jag mig bara så nere. Inget går min väg.
Har i alla fall sökt 1 jobb idag men som sagt de flesta har semester nu. Jag kan inte följa upp hur mycket jag än vill.

På återseende. Ci vedimo ciao / Louise

 

Apr 242017
 

Inlägg #53

Jag sitter här och tänker på hur jag ska påbörja detta inlägget.
Tycker det är ganska jobbigt att skriva om det, men jag känner att det måste komma ut.
Jag vill först säga till en av mina skolkompisar att jag är glad att jag har träffat dig och det är synd att vi bor så pass långt i från varandra. Men du är en riktig bra vän som lyssnar på mig om det så bara är på chatten på Facebook

Under mitt liv har jag haft kompisar som har kommit och gått, men under min uppväxt har jag bara haft två kompisar. En som jag träffade på skolan men vänskapen med henne fick mig att bli mobbad. Och så har vi en tjej som jag har känt sedan vi började på dagis/fritids i början på 80 talet. Vi umgicks väldigt mycket och vi hade våra dispyter. Med olika val av vägar så har vi idag kontakt enbart via fejjan. Tråkigt men sant. Hon var min bästa vän i flera år. Via henne lärde jag känna en annan tjej som jag umgicks med väldigt mycket varje dag fram tills jag träffade maken. Sen tappade vi kontakten för att ta upp den igen när jag fick Max och då började vi umgås varje dag igen i princip.Tills Xander kom och hon fick ett barn till. Vi var då på olika våglängder och tappade kontakten. Henne skulle jag verkligen vilja börja umgås med igen för hon var en av mina bästa vänner. Men jag vågar inte riktigt att ta kontakten för jag är rädd att hon inte vill.
På gymnasiet hade jag mina fyra bästa kompisar från första ring till tredje ring. Vi var ett gäng som höll ihop varje rast och vid lektionerna. Idag bor vi utspridda i Sverige och har kontakt enbart via Facebook. Saknar den tiden ibland. Men jag antar att alla lever sina liv med sina familjer och nya vänner nu.

//Lånad från Meme generator//

Jag verkar ha svårt att få kompisar verkar det som. Jag är blyg jaha so what?
Jag innerligt avskyr att gå ut och festa och gå på pubar och sådana ställen…jag dricker inte alkohol överhuvudtaget. Är jag tråkig då? Nä men jag kan ha roligt utan alkohol också och jag föredrar att vara hemma och ta det lugnt i stället eller sitta hos någon och kolla på film. Som man alltid gjorde som liten(eller ja som ungdom). Frossa i onyttigheter, ha en tjejmiddag, tacokväll eller något sådant vuxet (haha).
Men jag har aldrig upplevt sådant i mitt vuxna liv. För jag har ingen att umgås med…men å andra sidan vem vill riskera livet för att komma till vårt ghetto (eller sin bil). Ingen av mina äldre kompisar vill sätta sin fot här och jag förstår dem det skulle jag inte heller vilja göra.

Jag vill ha kompisar som man kan prata med om allt som tjejerna i Sex and the city. Att kunna ringa någon bara sådär om man är ledsen.
Jag kan bli avundsjuk på folk som har kompisar att umgås med flera gånger i veckan. Någon som kanske vill ta en fika endast för att snacka skit. Finns det några sådana människor kvar? Ärliga människor som bara vill umgås? Någon som inte tvångt måste festa varje helg? Någon som vill vara min vän.
Jag har inte ett så brett kontaktnät, jag har de jag har min familj och mina systrar är mina bästa vänner….jag är glad att jag har min familj och min ”ingifta” familj, men jag umgås bara med dem hur mysigt det kan vara så måste jag ha vänner.
Så om jag är tillbakadragen och inte framåt. Bygger en mur som ingen kan bryta igenom utan att verkligen vill lära känna mig så vet dom inte vad de missar. Om man inte lär känna en människa trots hennes brister och så kan de förlora en riktigt fin vän.
Ibland kan jag undra om varför jag inte har någon att ringa, någon att ta en fika med?
Är det mitt eget fel? Kanske. Men det tror jag inte för så fort jag öppnar mig för någon så blir det helt plötsligt konstigt.
Men detta känner jag inte med min kompis från högskolan, vi kan prata om allt, mina barndomskompisar då vi kunde prata om allt. Jag är nyfiken. Skulle vi ha något gemensamt (förutom barnen) fortfarande? Och öppnar man sig för mycket kan det hända att man blir huggen i ryggen. Been there.

Jag visste inte hur jag skulle börja mitt inlägg och nu vet jag inte hur jag ska avsluta det…så det får bli en fortsättning följer senare i veckan. Dags att gå och lägga sig. De kommer och fortsätter imorgon och då ska ni få se resultatet. har även mejlat vår husvärd som måste komma upp och ta en titt på olika fel vi har här och så ska jag anmärka grannarna..

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Apr 172017
 

Inlägg #46

Så är det snart slut på påsklovet. Om några timmar så är det dags för skola igen, men de är lediga igen nästa vecka då skolan har studiedag och Izabella ska på fritids då. Men det är nästa vecka det. Nu ska vi koncentrera oss på denna veckan som börjar på allvar imorgon.

Idag har jag faktiskt varit ganska nere. Har tänkt ganska mycket på bebisen som vi väntade 2014, som skulle idag vara lika gammal som min systerdotter och som min kusins dotter om vi hade bestämt oss att behålla.
Jag var ju mitt uppe i min utbildning just då. Men det hade inte varit några som helst problem att ha med till föreläsningar eller basgruppsmöte, eller att göra VFUn för det var så många andra som hade med sina barn och bebisar till skolan.

Vi pratade om eventuellt ett barn till efter att jag var klar med min utbildning, men jag har fortfarande en del poäng kvar att göra så jag har inte riktigt tid med fler barn även om jag har den där viljan att för sista gången vara gravid, föda ett barn och fostra, gosa och allt det där som hör till.
Jag har fått äran att vara gravid och föda barn tre gånger och jag är färdig med barn nu. Jag ser mina stora barn och kan tänka att ”Nej jag vill inte börja om igen”. Inga fler vaknätter, inga mer inskolningar, blöjavvänjning eller vällingavvänjning. Jag är nöjd med de tre barn jag har…hade jag haft fyra hade jag varit nöjd också. Men bebisfabriken är stängd och det kommer den förbli även om längtan finns. Jag får köpa fiskar istället som kan yngla av sig haha.
Nej här blir det minsann inga fler barn, vi är nöjda med våra tre yrväder.
Har en massa kläder nu som vi måste göra oss av med.
Idag saknar jag även Tigris som jag alltid gör när jag är så där lite nere.
Min älskade lille ”ryss” och jag kan faktiskt idag säga att jag ångrar att vi gav bort katterna.
I kväll vill jag bara ha en katt och gosa med och rå om som min lille bebis men den enda jag kan gosa med är Wall-E och han är inte så gosvänlig direkt.

Idag när vi skulle hämta Max och Xander hos farmor och farfar ville Izabella testa att åka i skateparken som de har byggt på området här.
Det ser galet ut när folk åker där.
Hon åkte inte så jättemycket.

Hon hade roligt i alla fall. Men jag tyckte det såg livsfarligt ut.

Nu ska jag gå och lägga mig men vi höres imorgon.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

 

Jun 272016
 

När jag var på VFU sist var jag på en förskola som inte alls hade samlingar utan de hade mer stationer där de samlades och pratade tillsammans med pedagogerna. De kanske fungerar för dem men jag personligen känner att barnen behöver samling och då menar jag inte att de ska behöva sitta en kvart och hålla på att berätta om hur helgen har varit osv,  utan en snabb samling upprop, frukt 2-3 sånger kanske säga vilken dag det är eller något annat där barn kan lära sig begrepp inom matten. En samling där de ska få reda på vad som ska göras under dagen.

samling
Bild lånad från Google. Samling med just en handdocka.

Jag hade en massa idéer redan första gången jag var där men i och med att de inte hade samling sket det sig.
När Izabella var bebis så samlade jag blöjkoder från Libero och när jag hade tillräckligt många så beställde jag lite saker till bland annat min systerdotter och handdockor till mig och en sångpåse med olika saker i för samlingar.
Jag behöll två handdockor, en räv som har fått namnet Mr.Fox och en katt som fick namnet Mrs.katt och Izabella fick två ett bi och en nyckelpiga.
Jag vill använda dessa i mina samlingar men alla mina idéer gick ur stöpet då avdelningen inte hade samlingar.
Alla förskolor som jag har varit på har de samling i alla fall två gånger om dagen innan lunch och runt nio tiden. På barnens dagis hade de samling det var en viktig del av deras verksamhet.

DSCN2975
Detta är Mrs.Katt och hon ska få ett hem i en låda senare. Hennes bästa vän är en räv och heter Mr.Fox.

Hur gör de på era barns förskolor? Har de samlingar eller de skippar dessa?
Jag tycker man ska ha samling så barnen får varva ner lite och dessutom är jag uppväxt med att man hade samlingar på fritids och ska detta behöva försvinna från förskolorna. Nej det tycker jag inte fine att man väljer bort det men att rakt av säga att många förskolor har inte samlingar längre….ehhh samlingen var det viktigaste på den andra avdelningen på förskolan. Men man kan ju ha samling på andra sätt som med olika stationer där man kan föra samtal.
Jag hoppas att jag får hamna på en förskola som fortfarande har  samlingar för jag vill prova på mina idéer med mina handdockor. Kanske blir det en succé kanske inte. Jag får väl vänta och se.

På återseende. Ci vediamo ciao./ Louise