Louise

Maj 282018
 

Visst skrev jag sist vi hade skottlossning och kallblodigt mord att detta kommer att fortsätta i princip dagligen. Nu var det ändå en vecka sedan vi hade ett kallblodigt mord här på vårt område. Well. Inatt var det dags igen precis utanför en förskola, på en gångstig där vi och barnen går varje dag där mycket folk rör sig både på morgnar,kvällar och kanske nätter.
När klockan var drygt över tolv inatt vaknade jag av först 3 skott och sen tömde han resten av magasinet. Gick ut till mannen som fortfarande var vaken att det är skottlossning på gång igen vilket han hade hört. Nu var detta mitt i natten så ingen av oss skulle gå ut men det är ändå så förbannat obehagligt så det är sjukt. Jag fick svinont i min mage av detta.
Mannen som blev skjuten avled på sjukhuset.
Det har knappt gått en vecka sedan förra skottlossningen vilket ligger fortfarande färskt i minnet. Polisen kan inte se någon koppling till förra mordet och kan heller inte svara på om det var gängrelaterat. Men det är gängrelaterat mellan vårt område och området bredvid oss för det är gängkrig mellan våra områden. Sydsvenskan var de första som skrev om det vilket jag också uppdaterade på Facebook mitt i natten och sen har både Expressen och Aftonbladet också skrivit om det.

En bild från minnesplatsen från förra helgens skottlossning.
Detta låg i svängen in till vår gata under en vecka och detta är nu borttaget.

Detta är vår vardag, detta kommer vi få utstå så länge vi bor i denna staden, i detta området.
Jag vill bara gråta för jag tycker det är så förbannat otäckt och jag blir så himla rädd.
Detta hände mitt i natten men tänk om någon är på fel plats vid fel tillfälle, tänk om något barn kommer i vägen för nästa skottlossning som sker mitt på dagen.
Denna helgen har varit extremt spännande då det på Värnhem hade detonerat en bomb i ett trapphus och  en förskola som låg på Holma brann ner till grunden. Den var anlagd. Det är helt sjukt att detta händer och jag hoppas innerligt att vi snart kommer här ifrån.


Efter nattens skottlossning.

Jag hoppas fortfarande på den där drömvinsten.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 212018
 

Två dagar sedan sista skjutningen och an känner sig lite orolig över detta. Jag känner att jag vill inte gå ut i området i onödan. Xander ville ha slush men jag sa att det är inte värt att gå ner och jag går inte ut om jag inte måste och att köpa slush är inget måste enligt mig. Finns vatten i kranen om han vill ha något kallt och dricka. Men jag kan hålla med att slush är så gott varma dagar.
Man påminns nu hela tiden att det var en skottlossning – ett kallblodigt mord då det nu ligger blommor och ljus där mannen blev ihjälskjuten, blodet är inte ens bortsköljt från gatan och igår fick vi oväntat besök. En polisman kom och ringde på dörren när vi åt middag för att samla vittnesmål om det som hände här i lördags. Men vi hade ju inte sett något så vi hade ingen information att ge. Vi hade bara hört skottet och sen sett polis och insatsstyrkan springa omkring med dragna vapen.
Det var ett spännande dygn.

Jag har tagit ett väldigt svårt beslut…eller ja det var väl inte så himla svårt men inkomstmässigt är det skulle jag tro.
Har ju varit med i Vikarieproffsen sedan mars men då jag sökte jobb till en förskola som ligger mellan Malmö och Trelleborg så fick jag frågan om jag ville vara timvikarie hos dem vilket jag tackade ja till och blir nu ofta bokad varje vecka drygt och jag tjänar förhoppningsvis mycket mer där än vad jag gör hos Vikarieproffsen.  Så jag tog beslutet att avsluta min anställning hos dem och tar nu timmar där ute. På onsdag ska jag jobba på en annan förskola som tillhör samma företag. Det ska bli väldigt spännande.
Imorgon är det i alla fall dags för en intervju på en förskola borta i Husie, en privat förskola är det. På torsdag är det dags för intervju på en montessoriförskola med kristen värdegrund i Lund. Dessutom sökte jag om jobbet på förskolan där Izabella gått innan hon började i skolan då rektorn tydligen hade gett över ansvaret till förskolechefen så vi får se hur det går med det och så sökte jag till ett pedagogjobb ute i Husie också idag. Känns som jag börjar bli desperat efter ett fast jobb. Jag börjar oroa mig hur det ska gå med hyran under sommaren men det löser sig. Det kommer nog ett jobb till mig också förr eller senare. Jag tippar på förr.

Dags nu att ta hand om kvällsbestyr – ge Busen mat och rensa hans låda och sen går och lägga sig. Måste ta in Izabellas väska också som hänger på balkongen. De ska till Skrylle imorgon hela lågstadiet. Mellan och högstadiet ska orientera i bokskogen så jag har stått och stekt pannkakor hela kvällen.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 202018
 

Igår var det dags igen. En man blev brutalt mördad i sin bil på bussgatan utanför vår gata.
Vi hörde smällen men reagerade inte så värst mycket på det för när det är skottlossning är det oftast 5-6 skott som går av men inte igår det var bara en smäll. Trodde det var en smällare eller något som de hade smällt.  Vi spekulerade att det kunde varit en skottlossning.Tills vi hörde sirener som stannade nära oss och sen ännu fler sirener som också stannade i närheten av oss.

Då visste man direkt att denna gången behövdes ett skott för den som sköt visste vad han gjorde – uppenbarligen.
Expressen var de första som skrev om detta men sen hakade även Sydsvenskan på.

Mannen gick ut och tog reda på vad som hänt och han möttes av polis och insatsstyrkan.
Jag kollade ut och såg en av insatsstyrkkillarna med sina stora vapen. Så förbannat läskigt. Det har bara gått drygt en månad sedan den sista skottlossningen som också skedde mitt under en eftermiddag precis som denna. Det spärrades av vid vår gata, halva bussgatan och borta vid badhuset.


Inte ofta man ser polisen med dragna vapen i sitt område.

Helikopter som cirkulerade runt i en dryg timme över vårt område,

Inte ofta man ser insatsstyrkan på sitt område.

Vapenhunden och hans förare.

Va fan hur mycket mer ska vi stå ut med.
Här har vi barn och massor av människor som rör sig hela tiden i området.
Det som skrämmer mig mest är att svärföräldrarna var ute med barnen och vi visste inte är de skulle komma tillbaka och en hemsk tanke slog mig att tänk om de hade kommit just under detta. Sån tur var så åkte de till Burger king och mannen gick och hämtade de på sen eftermiddag.
Jag har skämtat i många år när det skjutits på området att vi behöver inte titta på actionfilmer för vi kan titta ut genom fönstret då och då och se det live istället. Gäller ju allt som händer här.
Sent på kvällen hördes en jäkla smäll som vi uppfattade att det var från vårt kvarter, men det var det inte. Det var från Almvik som ligger borta vid Lindängenhållet och det är drygt 2 km dit från oss. Var en kraftig smällare.

Vi bor i ett sjukt område och jag vill bara här ifrån men vi sitter tyvärr fast här som sten.
Jag är rädd nu för detta kommer att fortsätta dag som natt kommer vi ha skottlossningar. Jag är rädd för mitt liv, för min familjs liv att inte kunna låta barnen röra sig ute för vem vet vad de kan råka ut för. Att inte kunna gå ut på området efter klockan sex med rädsla för sitt liv.
Att inte få ro när man vet att mannen springer ute och levererar tidningar på nätterna utan bara ligger spänt och väntar på att dörren ska öppnas.
Välkommen till vårt område. Här är det nästan aldrig lugnt. Är det inte bilbränder så är det skottlossning eller varför inte en sophusbrand eller rivaliserade gäng som skjuter på varandra precis utanför vårt fönster Vi har bildbevis från det i balkongen. Men en sak är säker vi sitter på första parkett.

På återseende. Ci vediamo ciao /Louise

Maj 112018
 

Igår var det så underbart väder och det var även min pappas födelsedag så det var en tur ner till mina föräldrar för att fira honom. Vi åkte in till Plantagen och skulle köpa jord och jordgubbar som vi ska odla på balkongen. I samma veva köpte vi en hallonbuske till min pappa för jag tyckte det behövdes i deras trädgård. Så han fick den i födelsedagspresent. Vi besökte också farmor och farfars grav(min farmor betydde allt för mig) och atte blommor hos dem. Min farmor gick bort när jag var nygravid med Xander. Och min mormor gick bort samma år i september när jag var i sjätte månaden. Han var egentligen beräknad till den 16 december dagen efter min mormors födelsedag.Min farmor och mormor betydde allt för mig.
Izabella försvann ner i poolen tillsammans med sin kusin Wilma.
Tog naturligtvis bild på dem båda men den blev så skämmigt blek så jag vill inte blända er med den. Jag verkligen hatar min kamera. Så ni får stå ut med en mobilbild.

Även Xander tog sig ett dopp och de lekte både tjuv och polis och zombie(som har gått på Barnkanalen). Det är helt galet. Det skiljer sig 4 år mellan Izabella och Wilma men de leker spå förbaskat bra ihop. och min dotter är så mån om sin kusin.
Vi åt och umgicks och sen lämnade vi barnen där som kommer hem få söndag.
Jag och mannen åkte hem.

Alltså jag hatar verkligen att åka hem till Malmö efter vi har varit hos mina föräldrar för jag får sådan hemsk ångest. Känns som…ja jag vet inte hur jag ska förklara det men jag blir illamående och vill bara gråta för jag verkligen hatar att bo här.. Det är inte så att jag hyperventilerar och får panik utan jag blir bara så illa till mods att behöva bo här. Ja visst detta är ju vårt hem och vi får bo här så länge trots att det händer skit här och man blir störd av grannar och dylikt. Det är de sista 5 åren som jag faktiskt har känt så här att ångesten kommer som ett brev på posten så fort vi närmar oss Malmö eller vårt område. det ska inte behöva vara så. Jag önskar att vi fick råd att komma i från detta område för jag mår inte bra här, ingen i familjen mår bra här. Nä fy för. Nu ska jag sluta gnälla för vi har ett hem och tak över huvudet men ingen har sagt att man behöver trivas dock.
Mannens mamma sa att lägenheten som ligger mittemot deras, en fyra kommer bli ledig om ett halvår. Så vadå skulle vi flytta från ett dåligt område till ett område som också är dåligt det låter inte så lockande tycker jag. Men det hade varit en större lägenhet med vars ett rum till barnen. Men det hade varit gött att vinna den där drömvinsten på 80 miljoner kronor imorgon. Då hade jag köpt ett hus direkt.
Kollar ju på Hemnet dagligen och har hittat en del hus jag skulle kunna tänka mig att bo i men det kommer och förbli önskedrömmar.

Idag har jag i alla fall sökt två jobb. Ett på förskolan som tillhör barnens skola och en förskola i Trelleborg. Jag hoppas visserligen på förskolan som tillhör barnens skola trots att det bara är deltid, men hellre det än att hatta runt som vikarie överallt. Tror dock att tjänsten börjar i augusti eller något. Men det hade varit perfekt om jag hamnade på förskolan som ligger ett stenkast från barnens skola. Ingen buss, inget pendlande. Bara lämna Izabella på fritids på morgonen och gå till jobbet.
Men ja vi får se vad som händer. Kanske får jag det kanske inte och jag har ju inga barn på förskolan längre så jag kan jobba där.
Så håll tummarna att jag får det.

Vår katt är så himla bekväm av sig. Han står och jamar vid mitt skrivbord och vill komma upp på översta hyllan. han jamar tills någon lyfter upp honom. Samma sak med toadörren är den inte lite öppen så sitter han utanför och väntar tills någon öppnar den. Och i hallen har vi ett skoskåp där han gillar sitta. han står nedanför och jamar tills man kommer och måste hjälpa honom upp. Ja han kan själv men han är så bekväm.

Vår katt Busen (eller Lusen som jag kallar honom)
Igår kväll när vi kom hem och öppnade dörren sprang han ut i trapphuset och pratade massor men han sprang in igen. Tog upp honom i famnen och han gosade ner sig hos mig. Finaste och bästa katten vi haft. Här stannar han tills han blir gammal, tills det är dags att gå över till andra sidan.
Eftersom det inte blev fler barn här så har han blivit min bebis, jag tog honom under mina vingar och vi har ett speciellt band han och jag.
Visst är han fin. Kan inte fatta varför folk inte vill ha svarta katter. De är så vackra som minipantrar.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Maj 012018
 

Välkommen hit till oss igen..med regn och rusk. Har haft så himla trist väder idag så man nästan bara vill dra något gammalt över sig.
Annat var det för några veckor sedan då det var strålande solsken och jättevarmt.

Detta var den 19 april och idag är det den första maj med svinkallt väder.

Idag har det inte hänt så värst mycket. Barnen har som vanligt tjafsat bland annat om ett par fotbollsshorts och jag blir bara så trött på deras gnällande och bråkande med varandra. Max har kommit in i den där berömda tonårstrotsen där han faktiskt är ganska omöjlig. Och snart kommer Xander också in i den. Hjälp två tonåringar i huset och båda lika envisa som åsnor.
Men det hör väl till uppväxten. Tror inte jag var så lätt att tas med när jag var i tonåren och det kan nog mina föräldrar försäkra.
Fast oavsett hur mycket de än bråkar så är de ändå bästa vänner och kommer bra överens den mesta av tiden. Jag antar att det kallas för syskonkärlek

Mannen ringde till störningsjouren för grannarna höll på som bara den och sen plötsligt så blev det tyst så han ringde och sa att det inte behövdes och vad hände minuten efter han lagt på? Naturligtvis så började de värre än så och håller fortfarande på. Nu är det ju ingen idé att ringa dem igen för dels så kommer de lägga av snart och dels vill jag inte ha trygghetsjouren springandes här ikväll. De kommer ju så klart att hålla på imorgon också och det känns som dessa människor är kända hos hyresvärden sedan innan för de verkar kunna deras system.
Så nu kan vi bara göra en facepalm och göra detta igen imorgon.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Apr 292018
 

I fredags mejlade mannen till vår trygghetsvärd och bad om att de skulle lägga in en beställning att vi ska kunna ringa trygghetsjouren dygnet runt. Ja inte mitt på dagen för lite väsen får man göra och måste man acceptera i hyreslägenhet.
Men om de börjar spela fotboll, stampa och bete sig så som de brukar göra så kan vi lyfta på luren och ringa hit dem efter kontorstid för under kontorstiden är det husvärden som ska ta hand om det. Men oftast börjar de sätta igång runt fyra tiden och sen hålla på fram till halv tio tiden kanske längre.
I torsdags ringde han trygghetsjouren och var flyförbannad då grannarna hade hållit på hela dagen och gjorde så fram till kl.22. Han ringde halv nio då de höll på som mest men de skickade inte ut någon då klockan inte var efter tio. De hade väsnats så mycket så allt som stod löst hos oss skakade och nej jag skämtar inte för när de väl sätter igång så är de inte nådiga. Igår kunde vi som sagt utan problem ringa dem men så klart så slutade de att väsnas precis när de kom. Pratade med dem när de knackade på och de berättade att de faktiskt brukar vara så men de sa att det var bara att ringa och ringa då de förr eller senare kommer när de håller på som mest och dessutom så kan vi beställa att de sitter här en stund och lyssnar och börjar de så kan de gå upp och tillrättavisa dem.
Visst som sagt att man måste tåla lite när man bor i lägenhet men kan man inte vara i sin egen lägenhet när grannarna är hemma så är det något som är kraftigt fel. Visst vi kanske inte är drömgrannar men vi stör inte grannarna under oss eller över oss.
Men skönt i alla fall att vi nu kan ringa trygghetsjouren när vi tycker de väsnas för mycket. Idag har de varit tysta hela dagen men nu börjar de att väsnas så smått men jag hoppas de inte börjar allt för mycket för då ringer vi igen så de får komma hit igen.
Allt jag vill är att få lugn och ro i min lägenhet och inte tvingas behöva fly från den. Men å andra sidan så avskyr jag att bo här.

Verkar som vi har en flock elefanter som bor här. Jag bor hellre granne med de som bodde här när vi flyttade in. Visst jag tyckte de var störiga med sitt dammsugande 5 gånger om dagen men det var en droppe i Mississippi, men å andra sidan så hade de hund.
När dessa dammsuger flyttar de på varje sak i lägenheten släpande mot golvet. Överjobbigt.
Ändå skönt att de inte hållit på under hela dagen…hörde de när han ringde igår eller var det bara lugnet före stormen? Det ska bli intressant att e vad de hittar på imorgon. Om de slutat bete sig som elefanter eller om de kommer fortsätta.

Nåja nu ska jag sluta tjata om våra störiga grannar. dagen har varit inte så bra. Ungar som tjatat och bråkat och haft sig.Vad jag längtar tills vi faktiskt vinner den där drömvinsten och kommer från Malmö.
Har förresten börjat kolla vad jag har hos inkassobolagen och det är bara struntsummor som jag nu ska påbörja att betala av varje månad Småsummorna först och sen får vi se hur jag gör med de ”större” summorna. Jag ska bli skuldfri med eller utan Dreams och jag har redan tagit ett ministeg.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

 

Apr 242018
 

Hade lätt kunnat gå och lägga mig. Har varit uppe sedan kvart i sex i morse. Låter nog som sent i mångas öron men för mig är det tidigt eftersom jag inte har ett fast jobb och jag är definitivt ingen morgonmänniska.
Var bara att pallra sig upp och slänga i sig lite yoghurt, packa Izabellas gympapåse som jag glömde igår och sen fixa äpple till henne.
Hon vaknade samtidigt som mig i morse så hon använde plattan tills det var dags för dem att gå upp.
Själv tog jag tåget till en förskola mellan Malmö och Svedala.
Har själv gått i skolan i denna håla.
Kan säga så mycket att det har varit en dag med full rulle och jag var med de stora barnen. jag är sm jag nog nämnt innan inte en storbarnsfröken utan mer en småbarnsfröken. Men varje ålder har sin charm.
Pojkarna var mest i byggis och gjorde beyblades  av plusplus. Lite konflikter men det gick bra ändå.
Hade ju ganska ont i skallen efter några timmar då ljudnivån var ganska hög.
Jobbar 4½ timme på torsdag och åtta timmar på fredag.
Jag hoppas ju faktiskt att jag blir anställd där men jag hoppas då att jag hamnar i Svedala där en av förskolorna ligger. Men vi får se vad som händer.
Timvikarie så länge är heller inte fy skam och det är trevlig personal.
Men vi får se. De har precis börjat rekryteringen där och jag hoppas jag blir kallad till intervju och ror hem jobbet. Hade varit så skönt.

Imorgon är det dags för examensarbetet några timmar och sen där efter dags för utvecklingssamtal för Xander. Sen är det slut med möten och sånt till efter sommaren.
Nu märker jag att klockan tickar i väg och huvudvärken gör sig påmind så det är dags att krama kudden. Imorgon står klockan på 06.00 men vi går upp 07.15. Måtte hon sova fram tills vi ska gå upp.

//När vi var på bio\\

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

 

Apr 222018
 

Så skönt att denna dagen snart är över. Det var en sådan dag som jag bara ville dra något gammalt över mig eftersom alla var irriterade på alla och barnen tjafsade och bråkade.
Jag har en ängels tålamod för det mesta men när det går för långt så smäller jag av och blir bara arg och ledsen på det som händer vilket hände just idag. Idag ville jag bara försvinna här ifrån eller bara kunna skicka ut barnen men det går inte här och efter sista skottlossningen så vill jag verkligen inte släppa ut dem. Idag önskade jag att barnen skulle ha vars ett rum där de kunde vara. Men å andra sidan så skulle de varit på samma rum även om de hade haft vars ett.
Idag bröt jag hop för just att alla var så bråkiga mot varandra och hur ska jag kunna må bra om vi ska behöva oroa oss för vår säkerhet när vi går ut. Räcker väl att vi redan fått en nia genom balkongen för snart fyra år sedan. Ja vi är fast här och det kommer vi vara fram tills jag vet inte.


// En nio mm gick rakt in i vår balkong för 4 år sedan //

Det är jobbigt att inte kunna ha råd att börja betala av alla skulder som jag har. Jag bara hoppas att jag snart får ett jobb så jag kan börja.
Nä usch,idag var inte någon bra dag.

Jag har skrivit några utkast och sen kom saker i mellan så det blev inte något av bloggandet.
Känns som jag inte får den tiden att ens skriva för jag är alltid antingen på språng, är mamma, städerska och tvätterska eller så jobbar jag. Jag får aldrig vara mig själv, en person utan en massa måsten.
Min dotter har problem att somna själv så jag sitter är inne tills hon somnat.
Hon störs av alla ljud grannarna har för sig,flyttande av bord, unge som springer med skor, en osalig kvinna som går fram och tillbaka med skor, en tung boll som rullas över hela vardagsrummet fram till elementet och slår i. Superjobbigt och sjukt irriterande.
Vi kan ringa störningsjouren men de tar ju lite tid på sig att komma och då kanske grannarna har slutat väsnas och då står ord mor ord.
Och när hon väl har somnat så är det i princip dags för mig att gå och lägga mig. Otroligt jobbigt. Hon blir förmodligen störd att vi delar sovrum eller något och hon längtar efter eget rum.
Men utan ny soffa och tapetserat vardagsrum så ligger detta på lä.
Vi behöver i alla fall en större lägenhet.
Den där drömvinsten skulle suttit bra nu…209 miljoner. Ja tack.

Hade varit så gött.

Nu dags för sängen.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Apr 102018
 

Ja jag var sarkastisk. I eftermiddags  hörde vi fyra skott från sidan av vårt hus, ungefär vid MKBkontoret…nära vår gård, trodde vi att det kom ifrån, men skytten hade förmodligen stått på parkeringen/gatan och skjutit mot vår affär
Yes ytterligare en skottlossning i vårt ”fridfulla” område. Jag låter ju inte barnen gå ut själva och nu finns det ytterligare en anledning till varför. Att det skjuts på kvällarna är helt sjukt men att det skjuts på eftermiddagen när så många är ute och rör sig är ju ännu sjukare då det rör sig massor av folk ute då. Motivet till skottlossningen är ännu okänt och rubriceras enligt polisen som grov misshandel Men hallå det var mordförsök för tusan. *Suck*.

Vy från bron över vår gata


Help! Maken blev utestängd från området. De hade spärrat av halva gatan från infarten till vår gata och framför affären.

Ett skotthål av 4. (Det fjärde träffade snubbens ben)

De flesta som bor i vårt område och här omkring vet att det är ett gängkrig mellan områdena här.
Och ja det börjar kännas mer och mer obehagligt att behöva bo här om det nu ska börja skjutas på eftermiddagar också.
Och vi är dömda att bo här många månader till vilket inte känns så bra för mig och min familj.
Är det inte skottlossningar så är det bränder och dylikt.
Så jag ber till de högre makterna att vi ska få vinna en stor summa pengar som är stor nog att vi kan få lägenheten renoverad och sen köpa ett hus långt utanför Malmö. Det huset som ligger på samma gata där min syster bor är fortfarande till salu.
Ja imorgon vill jag vinna de där miljonerna som står på spel. Vi har kämpat så himla länge för att komma här ifrån så det är minsann vår tur nu att ha Fru fortuna vid vår sida.
Ska jag behöva vara rädd för vår säkerhet? Att behöva oroa mig att vara på fel plats vid fel tillfälle? Jag vill här i från big time nu och jag tänker göra allt för att få det att hända.

På återseende. Ci vediamo ciao/ Louise

Apr 012018
 

Så har vi lämnat mars bakom oss därmed all snö och kalla vindar…eller ja nästan i alla fall. Idag är det första april och snart drar våren igång på allvar. Det är vad det står i tidningar och vad se sa på vädret. I mitten av nästa vecka kan det bli upp till 13 grader varmt i Malmö och i Skåne. Det behövs verkligen nu efter en lång vinter med snö och minusgrader ända fram till slutet av mars. Sen hoppas jag att det går snabbt till sommaren.

Tror att det totalt kommer explodera i naturen nästa vecka med träd och dylikt.
Allt kommer slå ut på bara några dagar. Helt underbart.
För mig som jobbar på förskola r det en befrielse och för oss med barn. Slippa alla tjocka kläder,termobyxor och tjockare mössor och vantar.
Köpa ny jackor till mig och barnen.

Grannproblemen fortsätter men inte lika mycket som innan men de stör massor. Igår var det riktigt skönt att komma hemifrån och vila huvudet några timmar från dem. Jag börjar få sådan ångest att ens behöva bo här längre och vill bara komma här ifrån. Men det är inte lätt utan jobb och skulder hos fogden.
Idag händer det väl inte så jättemycket. Ska städa undan och tvätta och ha mig. Känns som det är en sådan kväll senare där vi faktiskt måste ringa störningsjouren för så som de håller på nu där uppe så kommer kvällen bli ett helvete. Att dom inte kan tänka själva att de faktiskt stör. Jag blir så trött.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise