Maj 112018
 

Igår var det så underbart väder och det var även min pappas födelsedag så det var en tur ner till mina föräldrar för att fira honom. Vi åkte in till Plantagen och skulle köpa jord och jordgubbar som vi ska odla på balkongen. I samma veva köpte vi en hallonbuske till min pappa för jag tyckte det behövdes i deras trädgård. Så han fick den i födelsedagspresent. Vi besökte också farmor och farfars grav(min farmor betydde allt för mig) och atte blommor hos dem. Min farmor gick bort när jag var nygravid med Xander. Och min mormor gick bort samma år i september när jag var i sjätte månaden. Han var egentligen beräknad till den 16 december dagen efter min mormors födelsedag.Min farmor och mormor betydde allt för mig.
Izabella försvann ner i poolen tillsammans med sin kusin Wilma.
Tog naturligtvis bild på dem båda men den blev så skämmigt blek så jag vill inte blända er med den. Jag verkligen hatar min kamera. Så ni får stå ut med en mobilbild.

Även Xander tog sig ett dopp och de lekte både tjuv och polis och zombie(som har gått på Barnkanalen). Det är helt galet. Det skiljer sig 4 år mellan Izabella och Wilma men de leker spå förbaskat bra ihop. och min dotter är så mån om sin kusin.
Vi åt och umgicks och sen lämnade vi barnen där som kommer hem få söndag.
Jag och mannen åkte hem.

Alltså jag hatar verkligen att åka hem till Malmö efter vi har varit hos mina föräldrar för jag får sådan hemsk ångest. Känns som…ja jag vet inte hur jag ska förklara det men jag blir illamående och vill bara gråta för jag verkligen hatar att bo här.. Det är inte så att jag hyperventilerar och får panik utan jag blir bara så illa till mods att behöva bo här. Ja visst detta är ju vårt hem och vi får bo här så länge trots att det händer skit här och man blir störd av grannar och dylikt. Det är de sista 5 åren som jag faktiskt har känt så här att ångesten kommer som ett brev på posten så fort vi närmar oss Malmö eller vårt område. det ska inte behöva vara så. Jag önskar att vi fick råd att komma i från detta område för jag mår inte bra här, ingen i familjen mår bra här. Nä fy för. Nu ska jag sluta gnälla för vi har ett hem och tak över huvudet men ingen har sagt att man behöver trivas dock.
Mannens mamma sa att lägenheten som ligger mittemot deras, en fyra kommer bli ledig om ett halvår. Så vadå skulle vi flytta från ett dåligt område till ett område som också är dåligt det låter inte så lockande tycker jag. Men det hade varit en större lägenhet med vars ett rum till barnen. Men det hade varit gött att vinna den där drömvinsten på 80 miljoner kronor imorgon. Då hade jag köpt ett hus direkt.
Kollar ju på Hemnet dagligen och har hittat en del hus jag skulle kunna tänka mig att bo i men det kommer och förbli önskedrömmar.

Idag har jag i alla fall sökt två jobb. Ett på förskolan som tillhör barnens skola och en förskola i Trelleborg. Jag hoppas visserligen på förskolan som tillhör barnens skola trots att det bara är deltid, men hellre det än att hatta runt som vikarie överallt. Tror dock att tjänsten börjar i augusti eller något. Men det hade varit perfekt om jag hamnade på förskolan som ligger ett stenkast från barnens skola. Ingen buss, inget pendlande. Bara lämna Izabella på fritids på morgonen och gå till jobbet.
Men ja vi får se vad som händer. Kanske får jag det kanske inte och jag har ju inga barn på förskolan längre så jag kan jobba där.
Så håll tummarna att jag får det.

Vår katt är så himla bekväm av sig. Han står och jamar vid mitt skrivbord och vill komma upp på översta hyllan. han jamar tills någon lyfter upp honom. Samma sak med toadörren är den inte lite öppen så sitter han utanför och väntar tills någon öppnar den. Och i hallen har vi ett skoskåp där han gillar sitta. han står nedanför och jamar tills man kommer och måste hjälpa honom upp. Ja han kan själv men han är så bekväm.

Vår katt Busen (eller Lusen som jag kallar honom)
Igår kväll när vi kom hem och öppnade dörren sprang han ut i trapphuset och pratade massor men han sprang in igen. Tog upp honom i famnen och han gosade ner sig hos mig. Finaste och bästa katten vi haft. Här stannar han tills han blir gammal, tills det är dags att gå över till andra sidan.
Eftersom det inte blev fler barn här så har han blivit min bebis, jag tog honom under mina vingar och vi har ett speciellt band han och jag.
Visst är han fin. Kan inte fatta varför folk inte vill ha svarta katter. De är så vackra som minipantrar.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.