Sep 262017
 

Dag två på min praktik är slut och jag är helt tom i skallen efter allt. Hade visserligen inte så mycket barn idag och de flesta gick hem tidigt.
Höll i uppevilan idag och det gick väl ganska bra, lite si sådär då de blev uttråkade efter en och en halv saga och att jag inte kunde fånga upp två av barnen Men det blir uppevila fler gånger så jag ger inte upp.
Det var väldigt kul att träffa alla barnen igen och börja lära känna de nya som börjat där.

Jag står för ett dilemma faktiskt. Jag funderar på att medan jag gör denna perioden som jag ska ge järnet i vill jag att min lärare ska hitta en annan praktikplats till mig för just nu känner jag mig bara i vägen där jag är.
Min handledare sa igår att ser hon ingen förändring inom två veckor så kommer hon ringa min lärare och säga att det inte funkar för hon har inte riktigt tid att handleda mig riktigt då hon har fler studenter och jag förstår henne.
Men då kunde hon sagt till min lärare när hon väl vaknade till liv att ”Nej, jag har så många praktikanter just nu så jag har inte ork/tid att ta en till tyvärr”.
Jag gör alltid mitt bästa och nu har jag massor av aktiviteter att göra dessa veckor jag har där och det ska vara en aktivitet varje dag.
Jag tycker verkligen om att vara på denna förskola och jag trivs med personalen och min handledare leder bra och så men jag känner mig i vägen. Min praktik var inte riktigt planerad utan hon tog an mig bara för att hon kände sig tvungen.
Jag kan ju sparka mig lite i rumpan att jag inte gjorde dem tidigare.Men det är alltid lätt att vara efterklok
Nåja, jag får göra det bästa av situationen och göra mitt bästa.
Imorgon ska jag ta med min hemliga väska och berätta en saga med gosedjur.
Jag hoppas att jag kan locka fram deras nyfikenhet.
Men nu ska jag snart lägga mig för jag sitter snart och somnar här.

Just såhär känner jag mig ikväll.

Jag är ingen morgonmänniska och heller ingen kvällsmänniska.
Kanske kommer med tiden när man ska börja jobba på riktigt och gå upp tidigt varje morgon.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Sep 212017
 

Jag har i en månads tid väntat på att kunna komma ut på VFU.
Min lärare har legat i och jagat personalen på min förskola och först fick hon inte tag på min handledare och då frågade hon om jag ville ha en ny förskola. Hon letade efter en ny plats till mig och då plötsligt vaknade min VFUförskola till och kontaktade min lärare och sa att hon kan ta emot mig och detta fick jag reda på förra veckan och skulle denna vecka fpå besked om tid och datum som jag kan komma.
Well, idag fick jag reda på att de vill ha mig där på måndag och så fyra veckor framåt…..what.
Okej så det var bara att kontakta administratören så han skulle kunna registrera mig…men då undrade han om jag hade kontaktat prefekten och gjort upp en handlingsplan hur jag skulle lägga upp mina VFU perioder.
Det gjorde jag efter administratören hade gett mig rådet att göra det.Så jag mejlade henne igen och berättade att allt gick så himla snabbt helt plötsligt så vi inte hann göra en individuell handlingsplan och nu väntar jag på svar från min handledare om när jag ska komma på måndag och om jag kommer bli registrerad på VFU IV imorgon och att de fixar upp det hela innan arbetsdagen är slut imorgon. men jag tror att min lärare har varit i kontakt med prefekten…det hoppas jag i alla fall.
Nåja vi får se vad som händer under morgondagen.
Men det ska bli skönt att äntligen få det gjort och jag hoppas jag blir godkänd.

Denna veckan har jag haft Izabella hemma då hon fick hög feber i tisdags förmiddags och hon hade snubblat och skrapat upp sitt knä när vi gick hem från Lidl i måndags.
Hon hade superont och kunde knappt gå stackaren. Var på vårdcentralen och trots att de hade stängt(?) så fick jag träffat en sköterska som tittade på hennes skrapsår och hon tvättade det igen och satte på ett plåster och vi fick med oss två stycken hem. Sen upplyste Izabella att hon hade ont i halsen.
Även flera stycken i ettan är sjuka. Det är ju sådana tider nu.
Men vi har i alla fall en jäkla tur som inte har haft sjuka barn så ofta.
På måndag är det skola för henne igen.

 
Bild tagen i tisdags efter vi varit på vårdcentralen och efter en dusch.
Hon la sig och skulle titta på plattan och somnade efter en stund.
Igår kväll hade hon ganska hög feber. hade en kall handduk med vatten så jag la på hennes panna och febern gick ner.
Idag har den pendlat upp och ner så hon ska vara hemma imorgon också.
Usch hatar när de små blir dåliga.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Sep 172017
 

från ghettot vi bor i.
För två veckor sedan hade vi åter igen besök av brandkåren, men de kunde inte göra sitt jobb då de blev attackerade med glasflaskor och andra saker.
Vårt sophus blev drabbat denna gången på grund av en hämnd över en parkeringsbot.
Men jag såg inte att vårt sophus lämnade sin plats en enda gång under dagen för att ge en parkeringsbot åt någon.
När klockan var runt nio tiden den torsdagen så hördes ett larm. Jag trodde det var en bil som hade blivit tillstött som ofta händer i vårt område.

Men ingen stängde av larmet som fortsatte och fortsatte i flera minuter och så kommer K och säger att hela området är under rök och blev orolig att det brann under vårt hus.
Efter en stund såg vi att det brann i vårt sophus. Men toppen någon verkar ha något emot vårt sophus.
Det är så jobbigt att bo i detta området att man är så utsatt.
Vi märkte att det brann kraftigt och K sa att brandkåren körde sin väg utan att släcka branden.
Men de kom sen tillbaka och släckte den naturligtvis denna gången med poliseskort som också fick flaskor och andra saker kastade mot sig.
Det är skandal att räddningstjänsten inte kan få göra sitt jobb i sådana utsatta ställen som vårt att de ska behöva poliseskort.
Jag hatar att bo här. Vill bara kunna ta mitt pick och pack och dra här i från med familjen.

Taget från vårt fönster

Helt övertänt.


Bara grunden kvar och de har inte ens påbörjat bygget av ett nytt sophus.

Folk utifrån vet inte hur det är att bo så här. Men min familj och släkt vet hur det är med allt jag postar och skriver om det.
Jag kanske inte är jätterädd att gå ut under dagarna här men på kvällarna håller jag mig inne och går inte ut efter klockan sex om jag inte måste.
Önskar att jag får jobb snart (efter VFUn) så man kan stoppa undan pengar och sen bara flytta här ifrån. Men jag hoppas vi kommer här ifrån innan.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Sep 062017
 

och hej första höstmånaden.
Grymt vad snabbt augusti gick.
Barnen har snart gått i skolan i en månad och jag har hört massor av tråkiga saker från Izabella.
Hon kommer hem i princip varje dag och berättar att klasskompisarna är taskiga mot henne.
Jag har uppmärksammat detta för en fritidspedagog som fört det vidare till läraren som ska hålla ett öga på det, men varje dag får jag höra att speciellt ett barn varit på henne. Dessutom går de i varandras väskor och bänkar vilket jag inte tycker är OK alls.
Mobbing börjar jag se här speciellt från den pojken och jag kommer att ta upp detta med läraren om det fortsätter så hon kan ta upp det med föräldrarna. Fortsätter det sedan så kommer jag gå vidare med det.

Mina barn ska inte bli mobbade i skolan, jag har blivit det från lågstadiet till slutet av mellanstadiet och jag var så rädd att jag inte vågade säga ifrån tills en dag då två tjejer i min klass och parallellklass som in och berättade det för mina föräldrar.Mobbaren blev utskälld av sin pappa när han fick veta så han ringde och bad om ursäkt.
Idag har jag förlåtit mina mobbare, jag antar att de växt upp också och lärt sina barn att man inte ska mobba andra som är t.ex blyga eller kalla andra skällsord.

Jag är glad att min dotter kan komma till mig och berätta saker för mig om hon blir retad eller om någon varit dum mot henne i skolan för då pratar jag med läraren direkt. Mina barn ska få veta att det inte är fel att berätta för en vuxen vad som försiggår för vuxna är där för att hjälpa och stötta barnen. Och jag har även sagt till henne att om hon känner att hon måste prata med någon(om inte jag är tillgänglig) så ska hon gå upp till supergoa skolsköterskan.

Förra veckan fick jag reda på att samma pojke som varit taskig mot henne hade varit i hennes bänk och snott hennes stikeez som Lidl har just nu och visst har hon sagt till sin lärare.
Hon trivs i skolan och visst kommer det alltid finnas barn som är taskiga men jag känner att jag var tvungen att få ur mig detta.
Föräldramöte imorgon, hör jag att pojken varit på henne igen så tänker jag ta upp det.
Jag avskyr att vara den tyste att inte våga säga ett pip, jag ska för tusan bli förskollärare och kommer möta massor av föräldrar dagligen som är både arga och ledsna…ska jag som mamma inte då kunna ta upp ett problem som händer i skolan i min dotters klass?
Sen har jag inte sagt att Izabella är en ängel heller, hon kan också retas lite men inte går hon runt och knuffar på sina klasskompisar eller snor saker från andras bänkar(ja förutom att ta tillbaka sina stikeez). Jag har förklarat att hon ska vara snäll mot sina klasskompisar.

Min busunge.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise