Jul 14

Inte mycket

Jag har inte något att skriva ikväll. Om sanningen ska fram så är jag sjukt rastlös.
Det kliar som bara den i fingrarna men jag vet inte vad jag ska skriva om trots att hela huvudet flödar av saker och ting.
Idag skulle jag egentligen skriva min tenta men jag har ingen lust. Helt seriöst så känns det som att jag har kastat bort flera år på en utbildning som jag inte kan få jobb inom och inte ens som barnskötare. Jag tycker det är orättvist.
Jag är utbildad pedagog, jag har nästan hela min utbildning klar och jag söker jobb efter jobb. Nu går jag ju på en jobbsökaraktivitet för att se om de kan hjälpa mig med råd och stöd. Jag funderar på att hoppa på en fritidspedagogutbildning men de verkar inte finnas.

Nu är det ju juli och många chefer har semester och återkommer inte förrän i början av augusti så man kan inte då höra av sig till cheferna hur mycket man än vill. Så just nu är jag låst. Det jag egentligen kan göra är min jäkla tenta och få den avklarad i augusti och sen kan jag där ifrån gå vidare.
Kanske ta tag i min VFU men jag tror och vet att jag snart efter sommaren kommer få en anställning, bara min referens kommer tillbaka från semestern så kör vi igång igen. Trist att min nuvarande handledare inte vill vara min referens. Men men man kan inte få allt.

Orkar inte med eländet längre. Vill bara bli godkänd i skitet.
De och deras jäkla påhitt med papers hit och dit.

Och eländet fortsätter här i Malmö. Skottlossning igår och två idag. En på torget borta på Holma.
Jag vill från denna jäkla staden, det är inte säkert här längre. Jag orkar inte längre vara rädd och på min vakt hela tiden. Men vi är fast här så länge jag inte har ett jobb och så länge jag har skulder. Jag har inga hyresskulder…aldrig. Låter alltid hyran betalas först för jag vägrar. Tycker att även om man har andra skulder så ska man få hyra. Man ser på folk i Lyxfällan som ligger efter med 3-4 hyror och är då på väg att vräkas. Bor man i det hyresbolaget vi bor så blir man vräkt om man ligger efter med EN hyra.Så till hyran har vi alltid råd med likaså elen. Aldrig att vi drar på oss en hyresskuld. Men vi sitter tyvärr fast här tills allt är borta.
Ja jag är öppen om mina problem och jag sticker inte under stolen att vi har det jävligt tufft och har haft i flera månader.
Nu börjar vi äntligen komma upp på fötter efter många om och men så fick maken beviljat studiemedel. Vi slipper socialen i alla fall och nu ska vi bara få ut mig i jobb (lättare sagt än gjort) och sen är allt frid och fröjd.

Jag försöker alltid vara positiv….jag kämpar mot motvind hela tiden. Reser mig upp efter varje gång jag faller. Kämpar för att min familj ska ha det bra…eller ja vi båda. Hade jag vart ensam hade jag gett upp för länge sedan men jag kämpar för att barnen ska få det bra och för att vi ska flytta här ifrån. Jag hoppas på lottovinst imorgon. Bara någon mille så vi kan flytta från Malmö.
Nä fasiken vilket deprimerande inlägg. Men just idag känner jag mig bara så nere. Inget går min väg.
Har i alla fall sökt 1 jobb idag men som sagt de flesta har semester nu. Jag kan inte följa upp hur mycket jag än vill.

På återseende. Ci vedimo ciao / Louise

 

Kommentera

Your email address will not be published.