Maj 302017
 

Inlägg #89

…att skriva idag och om några dagar är jag i mål så jag tänker inte ge upp nu. Tänker inte snubbla på detta målsnöret också.

Idag mejlade jag min handläggare på arbetsförmedlingen angående praktik medan jag söker jobb. Jag är inte så himla sugen på det med tanke på ersättningen man får för heltidsjobb. Det räcker inte ens till vår hyra så det är helt sjukt. Makens mamma har aktivitetsstöd men jag vet inte hur mycket hon får ut.
Var min kusin som sa att jag kan börja på praktik och söka jobb vid sidan om och kan alltid sluta om jag får en anställning och visst har hon rätt, dessutom så kommer jag få mer erfarenhet och kött på benen så jag kanske hoppar på min näst sista VFUperiod efter bara tre månader eller något men det får vi se. Annars får jag planera den i slutet av augusti så jag i alla fall har den avklarad och sen någon månad senare göra den sista VFUperioden så alla dessa är avklarade.

//Lånad från Google//

Jag tror det är dessa som sätter käppar i hjulet för mig, men jag tvekar för att göra mina VFUer för jag vill verkligen inte behöva ta lån för dessa två månaderna. Men vi får se vad som händer, Har i alla fall bestämt mig att göra dem efter sommaren.
Då har jag sista tentan i augusti om professionalism och sen har vi bara examensarbetet kvar som vi ska ta tag i januaris uppsamlingskurs. Så vidare jag inte har ett jobb då.
Jag hoppas faktiskt att jag blir anställd i Svedala vikariebanken där. Dels kan jag bestämma mina egna tider så jag kan hinna lämna Izabella på skolan och sen börja klockan nio.
Jag vill ha ett jobb för att kunna börja spara pengar till te.x ett körkort eller något annat viktigt och göra roliga saker med barnen

Har inte träffat på min kompiskatt varken idag eller igår. Jag som ville klappa katt lite innan jag gick hem från skolan efter jag lämnat Izabella. Jag blir alltid på bra humör när jag klappar katten. Den ger mig ny energi på något sätt.
Önskar att jag aldrig hade tagit beslutet att ge bort våra katter trots att vi behövde. Jag hade gärna klappat Tigris just nu…och Lill-pip men han dansade alltid runt när man klappade honom.

Tigris och Lillpip. Vad jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Då hade jag klappat er så mycket så ni hade blivit trötta på mig. Tigris min lilla ryss.
Jag kan inte fatta att jag än idag saknar dem så himla mycket men jag antar att jag var mer fäst vid dem än vad jag ville erkänna.
Se jag hade något att skriva även om det bara var en massa svammel.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise