Sep 302016
 

bli någon toppbloggare eller VIPbloggare då min blogg inte sträcker sig till så många läsare.
Ibland kan jag bli avundsjuk på de som flänger runt på olika event, har massor av samarbetspartners och åker på olika mässor som vidare. Men sen kan jag tänka…fy vad skönt egentligen att inte ha så mycket uppmärksamhet, att inte behöva vara fullbokad flera dagar i veckan (som om jag inte redan är det). Inte för att jag anser att det är fel att vara toppbloggare och en sådan som tycker om att stå i centrum, tvärtom faktiskt. Jag beundrar dessa tjejer/killar som orkar med all uppmärksamhet de som har tid och speciellt de som har flera bollar i luften och jag vet några.
Ibland har jag funderat på att jag ska sluta blogga för jag känner att ingen läser men sen tittar jag in på min statistik och upptäcker, visst har jag läsare…från hela världen till och med. Kanske inte så mycket kommentarer, det vara roligt men jag bloggar inte för andras skull utan för min egen. Men kommentarer är alltid välkomna. En bloggportal där man förhoppningsvis får en del läsare, kanske blir en toppbloggare skulle jag aldrig kunna vara blogga ifrån för jag tycker man på något sätt inte har lika stor frihet som jag har  med min blogg där jag har massor av verktyg. Men på någon vänster ska man kunna locka läsare och få en del läsare. Men det klurar jag fortfarande på. ;-).


underbar

//Bilder lånade från Google Underbara barnmässan//

visa er runt i vår lägenhet, inte som den ser ut nu i alla fall för den behöver en rejäl renovering.
Köket renoverades 2010 och då lades det till massor på hyran vilket suger. Vi bor i en trea och vi har lika hög hyra som en ny etta uppe vid nybyggnationer och vårt hus är byggt på slutet av 60 talet och är så slitet.
Nu har vi ju en del saker som är nymodiga som höjt hyran lite, men jag tycker att renovering och så borde inte läggas på hyran alls. Bara en tapetsering i ett rum läggs det till 100 kr på hyran likaså golvbyte.
Hade vi flyttat däremot så hade jag med glädje visat upp vår lägenhet för er som läser min blogg. Kanske när vi har renoverat vardagsrummet(vi har ett blått tak med blåa väggar, makens påfund) kommer jag att visa er runt. När Izabella fått sitt rum kommer jag visa er och när grabbarna fått renoverat kommer jag visa er. Men som det ser ut nu kommer jag inte visa vår lägenhet….jag kan rakt av säga att jag inte trivs där längre, inte heller i Malmö (inlägg om detta kommer en dag om varför).

att börja vlogga. Vad kan man skriva om detta liksom. Dels för jag avskyr att titta på mig själv på skärmen och jag avskyr höra mig själv prata. Tycker det är grymt jobbigt. Kanske tanken har slagit mig någon gång men nej. Vad skulle jag prata om?
Det får komma ner som text istället, kanske i framtiden kommer jag att göra det. Om den dagen skulle komma så skulle det vara för att visa vår nya omgivning samt berätta om varför vi flyttade dit vi flyttade. Men det skulle nog vara den enda gången…
vlogg
Never ever in my life. Maybe some day. Who knows.

Dessa punkter kom bara över mig, jag har tänkt skriva om det mina aldrig saker.

På återseende. Ci vediamo ciao. / Louise

 

 

Sep 272016
 

Idag för 11 år sedan gick min mormor bort efter en kort tids sjukdom på ett korttidsboende. Min kusin satt hos henne när hon lämnade denna värld. Jag tände ett ljus för att hedra henne.
dscn3149
Tänder ett ljus för mormor på hennes årsdag, Borta men inte glömd, men även för Hopp-Hopp som valde att lämna oss idag.

Ibland tar livet slut och jag antar att det är så det går till i vår värld, vi föds, lever och sen dör vi. Jag vet inte när det hände men jag antar inatt eller något.
Efter att vi hade kommit hem från skolan och allt som vi gjort idag gick Izabella ut på balkongen och där låg han, vår lilla Hopp-Hopp som förmodligen hoppade över till andra sidan till kaninernas gröna ängar inatt eller innan på dagen. Barnen tyckte det var tråkigt att han hade gått men jag bara väntar på alla frågor om varför han gick bort och alla de frågor som bör komma. Om livet och varför man dör. Jag hoppas de kommer. Själv sitter jag med tårarna brännande bakom ögonlocken och jag antar att de kommer framåt kvällen när jag ska lägga mig eller när jag är ensam. Jag gråter sällan offentligt och inte heller ofta framför barnen eller maken. Jag gör det hellre i ensamheten för då får jag tänka också.
Vi köpte Hopp-Hopp 2007 minns inte när men det var nog i november så han skulle fylla nio år nu i dagarna så han dog av ålderdom och jag gick nästan och väntade på att denna dagen skulle komma när som och jag visste att han inte skulle leva året ut. Han kommer vara saknad och det kommer bli så tomt utan hans trippande in i sovrummet på morgnarna nu. Sista vilan får han i mina föräldrars trädgård.
hopp
RIP älskade Hopp Hopp F.2007 – D. 2016 9 år gammal.
Kommer vara tomt efter dig.

På återseende

Ci vediamo ciao / Louise

 

Sep 172016
 

Vi har varit väldigt bortskämda med det varma vädret och soliga dagar en lång bit in i september och idag tror jag att sommaren tog sin sista suck och vi är på väg mot en mer normal höst nu.
K åkte med barnen till affären tillsammans med farmor då farfar ville pyssla på kolonin.
Jag stannade hemma och plockade lite grann i köket och plockade ihop en del kläder som ska tvättas imorgon sen gick jag upp till kolonin där det var dags för årets sista grill.
dscn3132

dscn3138
Det började med snigeltävling men en av de ville komma fram snabbast så han klättrade över den andra.
dscn3142
Hur många sniglar jag än kysste så blev det aldrig till en prins(brist på grodor och svårare att fånga)…jag får nöja mig med gubben jag har här hemma 😀

Blev i alla fall snabbt kyligt så vi gick hemåt och nu ska jag lägga Izabella. Är själv ganska trött. Frågan är hur jag kommer vara när jag börjar jobba och vi kommer vara ute flera timmar på förskolan.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Sep 162016
 

Fredag idag och vi är redan i mitten av september och det är helt galet hur fort tiden går.
En vecka sedan vi var och tittade på lägenheten/huset och nu har jag väntat på svar sedan i måndags och jag tycker det är grymt jobbigt att vänta på svar om vi kommer få den eller inte.
Jag hoppas ju på att vi får den då jag mer och mer börjar få ångest i vårt område. Invånarna i vårt område vet vem vi är efter 13 år och det är helt lugnt så jag känner mig inte skraj över det….det är med oroligheterna där men skottlossningar och bilbränder ibland så därför hoppas jag att vi får den lägenheten så man kan få lite lugn och ro ett tag.

Dagarna går som de alltid gör och jag har varit på några intervjuer hos förskolor där jag har sökt jobb och det är ju roligt att bli kallad till intervju för man vill ju ha jobb efter examen….men jag kan fortfarande redan börja jobba trots att jag studerar och just nu väntar jag på svar från flera förskolor. Fick ett svar igår att en förskola som jag hade sökt till och varit på intervju hos hade gått vidare med en annan sökande. ja lika bra det men jag hoppas på fler svar snart.
Så jag håller tummarna.
Faktiskt så hoppas jag på två jobb, ett jag var på intervju i onsdags och ett som jag var på intervju i fredags kl.10. Men hon verkar inte höra av sig så jag hoppas ju på det som jag var på i onsdags så vi får se. Jag skulle tänka på det och höra av mig nästa vecka. Nåja den tiden den sorgen. De skriker ju efter personal på de flesta förskolor.

I tisdags kom Izabella hen och sa att de hade läxa. Så trevligt och i onsdags hade hon tagit hem sin läxa.
Det handlade om hennes namn om vad det betydde och sådana saker.

Hon skriver väldigt bra för att vara snart 6 år. De höll på väldigt mycket med literacy på både hennes gamla förskola och den förskolan som hon gick på året innan hon började i förskoleklassen, men hon fick ändå hjälp av sin storebror som skrev på tavlan (från IKEA) så hon kunde skriva av det. Min lilla tjej börjar bli stor, och jag hinner inte med. Ber om ursäkt för den suddiga mobilbilden.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

 

Sep 112016
 

Lägenheten var under all kritik, nedgången och renoveringsobjekt och jag blev verkligen besviken och det var inte alls som jag förväntade mig. Den var mindre än vad det stod på ritningen. De hade lagt ut en ritning på en femma fast det var en fyra, en ganska liten fyra.
Men vet ni vad…..jag bryr mig faktiskt inte hur liten den är eller om det hade varit ett slott. Tapeter går att byta själv eller bara måla om i vitt och parketten går att byta ut. Bara jag kommer bort med familjen från Malmö.

Varje gång jag har varit hos mina föräldrar och vi ska åka hem till vår lägenhet får jag ångest, det är helt galet att känna så. Att inte vilja åka hem till sin lägenhet, sitt eget hem.
Att höra ungdomsgäng springa runt här i området och gapa och skrika på kvällarna får mig att tänka att snart smäller det….snart kommer det bli skottlossning på området igen. Jag tycker det är sjukt obehagligt. Jag mår illa.
angest

För två år sedan fick vi ju en 9 mm genom vår balkong och det var tur att den inte gick igenom väggen och in i barnens rum. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att vi bor ganska utsatt ändå.
Jag vill flytta och det är helst för 13 år sedan.
Hade vi satt upp oss i den bostadskön istället för att flytta hit hade vi när Max var sju år haft ett boende i mina hemtrakter. Men det är lätt att vara efterklok.
Oavsett om vi får denna eller inte så kommer jag att söka vidare tills vi får en.
Så helt seriöst jag struntar i hur nedgången och renoveringsfärdig den är så hoppas jag att vi får den bara så vi kommer ifrån  Malmö.

Ne nu ska jag krama kudden…springa med barnen till skolan imorgon och sen är det dags för en intervju innan jag ska tråkas med en föreläsning. Jag hoppas den är intressant imorgon.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise 

Sep 052016
 

Vi söker ju ny lägenhet och har stått i kö i Vellingebostäder sedan jag vet inte när, säkerligen i över 5 år och jag har länge velat flytta tillbaka till Vellinge kommun. Jag trivs verkligen inte i Malmö längre vilket är tråkigt då det en gång var en bra stad. Jag är inte rädd när jag går nere i mina gamla hemtrakter och där är definitivt inga skottlossningar….och förmodligen ingen som hamrar och spikar och leker Byggare Bob i tid och otid….och då menar jag på kvällar klockan tio på kvällen.
bob
//Bild lånad från Google//

På fredag ska vi på vår första visning på en femma (stod det i alla fall på planritningen).
Jag lever på hoppet just nu för jag vill bara här ifrån.
Dessutom så bor mina föräldrar nära om vi får den….
Ska det äntligen gå vår väg nu?
Är det äntligen vår tur efter 13 år i detta området att få flytta?
Jag hoppas hoppas hoppas, men det kan bli problem med skolan. Vi vill att barnen ska gå i Malmö men å andra sidan flyttar vi ner så har vi tre skolor att välja på och dessutom så behöver Max enbart två år på högstadiet. Men det löser vi i fall vi får lägenheten. Grundskolor finns där gott om och en del förskolor också.
Men just nu lever jag på hoppet och hoppet är det sista man tappar.
Så snälla kära läsare, håll era tummar och tår att vi får denna lägenhet och att jag får någon anställning på någon av de förskolor som jag sökt till. Jag har tre intervjuer denna veckan och hoppas jag kommer få jobb på någon av dem. Men vi får se…jag lever fortfarande på hoppet.
Jag vill åka hem, hem till min älskade ”håla” där jag växte upp.
Mitt Höllviken
Min ridskola 🙂

Nu ska jag gå och lägga mig.

Ci vediamo ciao. / Louise

Sep 032016
 

…i vårt examensarbete. Vi pratade med vår lärare igår om detta för vi ville veta hur hon menade med sina kommentarer och då sa hon rakt av att vi borde koncentrera oss på vår nya kurs istället och sen komma till uppsamlingskursen till våren istället. Vi tyckte det var en bra idé så….bye bye examensarbete några månader och hej kurs 7:1 Verksamhetsutveckling, kvalitetsarbete och dokumentation samt att vi ska ta VFUn och sen kan vi ta itu med vårt examensarbete och få en ny handledare som inte sågar oss hela tiden.
Dessutom har jag en avhandling att ta hand om som jag har omtentamen i april nästa år. Suck.
DSCN3114
Nu tar vi en paus examensarbetet. Ber om ursäkt för den sugiga bilden samt den mörka pricken på bilden. Det är (inte) skit på linsen men innanför någonstans eller fett på arbetet. Hoppas jag snart får råd att köpa en ny för vem vill ha en svart prick på alla bilder…typ ingen.

Intervjuerna fortsätter, jag var på intervju i onsdags och sen var jag på en i torsdags. Nästa vecka på torsdag och fredag ska jag på ytterligare två stucken. Vi får se hur det går med det sen.
Jag vill gärna ha ett jobb och det kanske inte just nu men efter VFUn i alla fall. Jag fortsätter ju att söka och kommer på intervjuer. Men jag bara väntar på jobbet med stort J där det står mitt namn på.

Imorgon eller nästa gång jag bloggar ska jag skriva om vad som hände den 6 augusti så hang in there.

Nu ska jag kolla på de sista avsnitten av Hem till gården som jag missade i veckan.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise