«

»

Jan 13

Tankar

Idag har jag massor av tankar detta på grund av min abort.
I söndags hade jag beräknad förlossning och det gör så ont fortfarande.
Kan bara bryta ihop, bara stanna upp och bara tänka på hur det hade varit att ha en bebis till….så mysigt det hade varit. Hon hade fått två kusiner som hade varit en månad yngre än henne. Jag vet att jag måste släppa det och se framåt och klara min utbildning först innan jag börjar tänka på fler barn, för ett till, en sladdis vill jag ha.
Tankar hur hon skulle se ut, hur hade hennes personlighet varit,hade hon varit en glad bebis eller hade hon haft kolik en förälders stora mardröm.

Folk säger att jag ska glömma och gå vidare, lätt för dom att säga. När man läser och ser gravida kvinnor hela tiden så väller känslorna bara över en och det kan jag inte hjälpa.
Men jag kan tänka så här också att vi var inte redo för ett barn till, inte med min sambos hälsotillstånd, inte bo i en trea i ett ganska farligt område, min sambo ska ha ett jobb där inte det tar slut med jobb sådär huxflux, jag ska i alla fall vara klar med min utbildning.

För mig är detta jobbigt men jag känner att min omgivning inte förstår detta för det var inte de som gick igenom aborten, det var inte dem som satt på sjukhuset i flera timmar och fick piller var tredje timme som skulle stöta ut fostret och mina känslor och kärleken till detta barnet kommer aldrig försvinna.
Hade jag inte redan haft känslor för bebisen så hade jag knappast brutit ihop flera gånger under det gånga halvåret, hade knappast brutit ihop när jag gick igenom bebiskläderna till min systerdotter. Att genomgå en abort är inte lätt det är som en liten förlossning. Jag hoppas jag aldrig går igenom det igen och jag vet att blir det ett barn till så är hon eller han så välkommen.

 I söndags var dagen du var beräknad att komma till oss,
men ödet ville annorlunda förstås.
Många tårar har runnit från mina kinder och tomheten i hjärtat bara brinner.
Jag vet att du mig har förlåtit men saknaden efter dig har jag gråtit.
Det är en stor smärta jag känner när tårarna bakom ögonen bränner.
En dag kommer vi ses åter och då är det istället lyckotårar jag gråter.
Vi ses igen min ängel.

hjärtan

Jag är glad och så stolt över mina tre barn som jag har men de blev så ledsna när de fick reda på att vi skulle ta bort bebisen. Men det hade varit roligt med en bebis till.
julen
Foto från julafton 2014 i Polen. Pojkarna vill inte vara med och Izabellas min är obetalbar.
Älskar er mina hjärtan.

På återseende. Ci vedoamo ciao/Louise

1 kommentar

  1. sara

    Hej!
    Vilken fin blogg du har. Vi vetkar ha en del genensamt; jag är själv förskollärare, har genongått ett smärtsamt avbrytande och har en dotter somrär 4 år. hör av dig om du vill.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>