Aug 312014
 

Läste imorse att det var klass 2 varning i hela Skåne att man skulle stanna inne då det idag skulle komma mellan 30-50 mm regn.
Ähh tänkte jag hur mycket vatten kan det vara, vi måste ha frukost så ner med Izabella i vagnen (hennes stövlar  är på dagis men det skulle kvitta ändå) och så gick vi ut. Men det fick jag bittert ångra det var säkert 10-15 cm med vatten på gården, hela parkeringen låg under vatten, hela vägen utanför och från en trappa där en gård ligger ovanför var det ett vattenfall så mycket som det regnade.
Jag hade vatten upp till mina anklar och jag svär till förbannelse att jag slängde mina gummistövlar. Dags att köpa nya kanske…även till Izabella. Ångrar att jag inte tänkte på att ta kameran med ut när jag skulle handla….får gå ut sen när sambon kommer hem och ta lite fler foton. Har läst att det ska komma mycket mer regn. Vi skulle börjat bry oss om klimatet för flera år sedan då hade kanske inte vi fått sånt här extremväder som vi har nu. I skrivande stund så tittade även solen fram, men jag tror inte den blir så långvarig.

Bilderna är tagna från vårt vardagsrumsfönster på vår gård och i detta gick jag och Izabella i(som satt i vagn) när det regnade för fullt, men det var en upplevelse haha.

Men nu mulnar det igen så mycket för den solen….dags å ta hand om tvätt och städ, sen gå igenom analysen så den är klar för att lämna in den imorgon.

På återseende senare. Har en del att berätta om vad som hänt här i vårt trygga område.

Ci vediamo ciao/Louise
DSCN9213 DSCN9214 DSCN9215 DSCN9216 översvämmning

Aug 252014
 

Var ett tag sedan jag bloggade märker jag. Händer just nu så himla mycket i vårt liv här men det kommer jag inte att gå in på just nu. Barnen har gått i skolan i en vecka redan och hösten gjorde sig verkligen påmind samma dag som de började i skolan förra måndagen.
Skolstarten gick bra för mina pojkar och Xander har flyttat upp en våning där han går i trean just nu. Max går tredje året på den våningen, han började i femman. Hjälp vad hände liksom.

Förra veckan var det Malmöfestivalen och vi var dit i torsdags och tittade runt, det blev den obligatoriska maten….jag åt grekiskt grillspett med bröd, tzatziki och grönsaker. Var nere med min lillasyster och barnen, det blev radiobilar för Max och Xander,även Izabella åkte med sin pappa men jag fick typ ta henne efter en stund för hon blev rädd.
Det blev lite spel där också…min syster är duktig på sånt här med automater där man ska gripa tag i saker, gosedjur och så….det blev en Dora upptäckaren till Izabella och jag tog en smurf. Jag gillar smurfarna och har gjort sedan barnsben, väldigt unga sådana.DSCN9207DSCN9208
Max och Xander vann vars en boll :-).

Denna kvällen kom vi hem lite innan nio.
Snacka om att man var trött dagen efter när det var dags att gå upp och jobba igen.
Började visserligen halv nio men jag är extremt morgontrött.
I helgen hände det inte så värst mycket, var lite tvätt och en garderob som skulle bli städade och i lördags fick Max vara med om en stor sak…..han gick på sin första fotbollsmatch med mina föräldrar…..och Malmö FF vann med 3-0 mot Norrköping.
DSCN9200
Min son Malmö FF´s bästa supporter .

Idag har jag jobbat igen och tiden idag gick väldigt fort faktiskt….men vissa dagar är sådana.
Jobbar 2 dagar till denna veckan och på fredag ska jag tenta, hoppas bara man snart får sin tid från lärarna.
Nästa onsdag börjar jag i skolan, jag ser fram emot det men allt som händer här kan det bli ganska tufft.
Nu i veckan jag jag även boka tid till prova på ridning, sambon vill prova rida och det var flera år sedan jag satt på en häst och barnen vill också testa på det. Tyvärr så är Izabella fortfarande någon månad för liten så det får vänta ett tag.
DSCN9206
Och visst har jag sagt det förr att vår katt är knäpp, är det inte broccoli så är det sommargrönsaker som han äter på.
Hur många katter är så nyttiga som äter grönsaker….men å andra sidan Lill-Pip äter potatis och pommes så….och vår tredje katt åt cheese balls.

Men nu gott folk ska jag kolla vidare här och sen blir det sängen.

På återseende. Ci vediamo ciao/ Louise

Aug 192014
 

Jag har ju innan skrivit inlägg att jag har varit väldigt ledsen och tankar har snurrat i mitt huvud.

Idag skulle jag ha varit i vecka 20 med vårt fjärde barn. Men på grund av vår livssituation så kunde vi inte behålla vår lilla bebis. Vi ville se hur långt gången jag var och bokade tid till Emmakliniken och fick se vår då lilla bebis i v.10. Att se det gjorde mig så ledsen och kärleken till fostret var redan stark och tanken av att avbryta det gjorde så ont. Jag och min sambo dividerade om det en del men kom ändå fram till gemensamt att vi inte kunde ha ett barn till just nu. Jag sa att vi kunde klarat det trots att jag studerade, men eftersom han har en depression så skulle han för tillfället inte orka med ett barn till nu.

Den 24 juni hade jag tid till abortkliniken och sa flera gånger till min sambo att vi kan bara vända och gå här ifrån. Men det blev inte så. Jag fick göra ett vul och jag var då i v.12. Fick det där pillret och jag tvekade att ta det först,men gjorde det pga allt skit vi har just nu och avbröt utvecklingen av bebis.Vi åkte hem för att återkomma på torsdagen samma vecka och det var jobbigt att gå in till kvinnokliniken då det var en massa mammor med sina nyfödda eller gravida kvinnor på väg till förlossning eller ultraljud. Jag klarade inte det och tårarna brände bakom mina ögonlock. Blev inskriven och fick armband och så fick jag tre cytotek som skulle framkalla missfallet. Vi satt på sjukhuset i flera timmar och vart tredje timme fick jag två tabletter till och jag fick sammanlagt 9 eller 12 tabletter.

Lite över klockan 5 på eftermiddagen gick vattnet och kort där efter kom den lilla lilla bebisen ut, en perfekt liten varelse som var  helt färdigskapt men skulle bara växa till sig och utvecklas klart i min mage i ytterligare 6 månader och det bara högg till i mitt hjärta och även sambon kände det där hugget.
Vi fick stanna till klockan sex då moderkakan också skulle komma ut och det tog inte så jätte lång tid.

Den 26 juni 2014 avslutades min abort och smärtan och saknaden efter detta är fortfarande väldigt stor men jag vet att det var det enda rätta men det känns ändå inte rätt att avsluta ett litet barns liv oavsett vad, man hittar alltid en lösning. Men denna gången kunde vi inte. Jag har ju fortfarande 2½  år kvar i skolan och min sambo måste bli helt bra. 
Jag vet i alla fall att min lilla bebis(som jag faktiskt tror var en flicka) har det jättebra uppe hos min mormor, att hon och de andra som jag förlorat genom åren tar hand om vår lilla bebis.

I många veckor har jag känt sådana skuldkänslor att jag tog bort min bebis och jag har väldigt svårt för gravida kvinnor och små bebisar, det känns som en käftsmäll när jag ser en nyfödd eller alla som är gravida….jag kan tycka att det är orättvist att inte jag fick behålla min lilla bebis och jag har rätt att tycka så, men hade omständigheterna varit andra så tror jag att vi hade behållit barnet. Folk säger(min familj och sambo och resten av hans familj) att jag ska glädjas åt mina tre barn som är här, ja det gör jag men jag kan väl ändå få sörja att jag aldrig skulle få denna lilla bebisen. Hon skulle varit beräknad till den 11 januari 2015 och jag skulle ha varit överlycklig. Men denna gången var det helt enkelt inte vår tur utan det var någon annans tur.

Kanske i framtiden…kanske när jag är klar med skolan, kanske när min sambo kommit ur sin depression. Vi får se vad ödet bestämmer för oss.

Jag har till och med namn klart om den dagen kommer, om det hade blivit en flicka….Aurora skulle min andra dotter heta….Gryning/morgonrodnad på italienska. Tycker det är ett sådant vackert namn. 
Visst kan jag bara stanna upp och börja gråta som ett litet barn…och då brukar jag känna lättnad för jag vet att min lilla ängel är här och har förlåtit mig för länge sedan.
Att jag tror på det övernaturliga vet de flesta redan och jag är stolt över att jag gör detta för det hjälper mig med mitt sorgearbete mycket mer än om jag skulle gå och prata med en kurator….i era ögon kanske det låter helt absurt men att prata med någon om detta skulle inte hjälpt mig ett dugg…jag pratade med min mamma om det och det kändes bra, jag har berättat för mina systrar om det och jag kände en lättnad, men min ”tro” på det övernaturliga och att liten vakar över mig  hjälper mig dagligen. 

Det blev ett långt inlägg och jag vill inte ha några idiotiska kommentarer om detta. Jag tog ett hemskt och jobbigt beslut och hoppas att jag ALDRIG i hela mitt liv behöver gå igenom en sådan sak en gång till. Jag sörjer….även om det var ett rätt beslut, jag gråter och ibland kan jag bara önska att jag fick tillbaka min bebis.
Men jag ska glädja mig att jag har tre fina busungar som betyder allt för mig. Min fotbollsgalne Max, Xander som är hisstokig och så Izabella som är merälskare(drickan då) :-).
Mina barn är mitt allt, min familj är mitt allt. Ett fjärde barn hade varit mys…men inte nu….kanske en sladdis men som sagt ingen vet vad framtiden har att erbjuda.

Min sommar har varit ett helvete, jag har behövt gråta och försökt att be om hjälp från universum, men  mina böner och önskningar blev inte hörda, hade de blivit det så hade jag kanske fått vara i v.20 med vårt fjärde barn.
angels

På återseende ci vediamo ciao/Louise

Aug 132014
 

Välkommen tillbaka förkylning, jag orkar verkligen inte med jobbiga förkylningar men vad ska man göra åt det…så är det att jobba på dagis…speciellt när man hoppar runt på massa förskolor.

Jag började i måndags på en förskola som ligger en kvart från oss, faktiskt en bit från vårt gamla hus där vi bodde innan vi flyttade hit.
Igår ville en annan förskola ha mig för de behövde hjälp men jag sa no way liksom så jag fortsatte där och idag ringde vikariebanken och de behövde mig verkligen på den förskolan så jag tackade för mig och började att traska mig ner till den andra förskolan. Det blev en skön motionsrunda på 30 minuter, 2 km ca så det var en bra bit.
Jag hamnade i alla fall på en jättemysig förskola och fick lunch och därefter blev det kökstjänst…what….jag är barnskötare inte någon kökspersonal.
Men det var inte så farligt då de tydligen hjälps åt där. Var där till fyra och jag ska vara där imorgon och på fredag också. Jag hade ,kunnat tänka mig att vara anställd där, lagom med barn och ja en förskola i mitt stuk :-).
hår
Izabellas hår…shit ungen har snart längre hår än oss alla här. Klippas behövs det ju göras en bit i alla fall. Sätter upp det varje kväll i flätor för att det inte ska burra ihop sig.

Men nu gott folk ska jag gå och lägga mig så jag vaknar utvilad imorgon.

På återseende. Ci vediamo ciao/Louise

Aug 112014
 

Jag älskar denna låten, den är grymt bra.
Önskar att jag någon gång skulle få uppleva att sjunga med honom, det är en dröm sim aldrig kommer att bli sann men då får jag sjunga loss här hemma i duettlåtarna som han har gjort. ;-). Naturligtvis när jag är själv och med familjen.

Låten kommer från albumet NOI och handlar om kärlekens extas( så det inte ska misstolkas haha).

Nu dags för säng och jobb imorgon :-).

På återseende. Ci vediamo ciao/Louise

Aug 102014
 

Så var det söndag igen och jag är hes….en förkylning från förra förskolan satte sig på mina stämband och imorgon ska jag vara på en ny förskola och jag ska presentera mig för nya föräldrar…som en kraxande kråka…detta kommer ju bli så himla spännande. I värsta fall får jag väl be personalen presentera mig hur farligt kan det vara liksom. Ska cykla dit och det kommer bli första gången på länge som jag cyklar med Izabella i cykelstolen, men å andra sidan jag cyklade med min lillasyster på en skranglig farmorscykel när hon var liten från dagis och det gick bra. Dagis ligger ju inte så långt från oss heller så det ska nog gå bra. Några långa sträckor cyklar jag inte med henne, bara korta.

 

Jag har upplevt extremt mycket nu under denna veckan som har gått som jag verkligen vill dela med mig till er.
Personligen tycker jag att jag börjat utvecklas som person och varit med om något väldigt fantastisk som gjorde mitt hjärta varmt. Mer om det kommer jag skriva om så fort jag hinner…jag hoppas imorgon. Känner mig så stressad och spänd över att komma till en ny förskola. Den ligger inte så långt från barnens skola som jag förmodligen nämnt i ett annat inlägg.

Men det jag tycker är charmigt med att jobba inom förskolan är alla dessa förkylningarna, man hinner inte vara på en förskola i i många dagar innan man får en förkylning.
Man blir aldrig immun men när man jobbat lite längre så slipper man i alla fall det mesta.
leken
Och att se barnen utvecklas och ha sina funderingar är ju så spännande….men jag tycker bättre om att jobba med barn mellan 1-3 år och följa dem i deras utveckling….men att jobba på avdelning med 1-5 år är också väldigt spännande.

 

Nåja nu ska jag gå och lägga mig.

På återseende. Ci vediamo ciao/Louise

 

 

 

Aug 052014
 

Kraften finns inte faktiskt denna kvällen med att blogga….jag hoppas att jag får mer kraft imorgon att skriva lite om Max födelsedag som jag inte ens har gjort.
Idag fick jag vara på en annan avdelning, då vi enbart hade sju barn igår där jag var på avdelningen så de behövde hjälp på en annan avdelning istället….de är kul dock att lära känna de andra barnen och de andra i personalen…känns dock lite tråkigt att jag bara ska bara där denna veckan. Frågade även om hur många nationaliteter de har på den avdelningen och de har 7 snart 8 nationaliteter. Lite extra var det för mig då de har ett litet italienskt barn, jag kan ju en hel del italienska så…
Nästa vecka ska jag vara på en annan förskola som ligger precis vid Max och Xanders skola nästan så det är ju nära och bra. Kan cykla dit då.
Fasiken vilket tråkigt inlägg.

Igår fick jag en inbjudan från några i min gamla klass, klassen som jag gick med från förskolan till tredje klass på lågstadiet, Jag gick om trean mer om det någon annan gång, det var efter jag gick om trean som mobbingen började…tyvärr.
Hade jag fått skulle jag fortsatt tillsammans med dem första.
Nu vill de i alla fall ha med mig i en återträff och jag har inte haft kontakt med någon av dem sedan vi gick på högstadiet någon gång på 90 talet.
Så det ser jag fram emot att träffa mina förskole/klasskompisar igen.
Önskar att jag hade kontakt med hela klassen då denna tjejen satte in ett foto på hela klass 1A i mitten av 80 talet men i och med att jag inte har det kan jag inte göra det…men jag kommer fråga på återträffen och dessutom blir det förhoppningsvis en massa bilder från den kvällen…får ladda kameran hehe.
DSCN9122
Det är inte ofta jag gör det men jag bjuder en bild på mig själv som är tagen i lördags och vi var ute och promenerade.

Men nu gott folk ska jag strax gå och lägga mig.

På återseende. Ci vediamo ciao/Louise

Aug 042014
 

Jag blir inte långvarig här idag för jag orkar helt enkelt inte. Jag är helt trött efter dagens jobb och så har vi åskan som gick inatt, jag fick enbart några timmars sömn inatt innan det var dags att gå upp.
jag hamnade i alla fall på en förskola mitt i stan på en blandad avdelning med barn mellan 1-5 år och idag hade vi enbart 7 barn. Semestrarna är inte riktigt slut än.
Nu känner jag att en förkylning lurar bakom mitt näsben och en elefant promenerar på min hjärna och tröttheten gör så att ögonen går i kors.
Jag är inte van vid detta men jag hoppas jag blir det med tiden…jag är glad att jag inte åker på öppningar överhuvudtaget för det har jag inte ens satt mig på men stängningar har jag inget emot.
Nåja jag ska i alla fall ta en Alvedon och en voltaren och sen ska jag gå och lägga mig, somnade till lite när jag nattade Izabella, då är man trött kan jag lova.
Men jag kan ju lugnt säga att det kändes extremt bra att komma dit idag….jag som ofta har problem med kontakten till föräldrarna hälsade och presenterade mig och sen var det otroligt lätt att ta hand om barnen.
Imorgon börjar jag klockan åtta, skönt att slippa behöva gå upp kvart över fem för att lämna Izabella på dagis kvart över sex och att behöva ta över grabbarna till farmor på morgonen.
Eller ja de cyklar ju själva, det går ju bra men gå hem själva får de göra i fyran och femman från fritids…och Xander har ju ett år kvar tills dess.
Men det går ju bra ändå.

gunga
Max och Xander testar en gunga (vet inte vad de heter) utanför Emporia, hela Hyllie torg har en hel del sådana här.

Men nu gott folk ska jag gå och lägga mig innan jag somnar sittandes.

På återseende.
Ci vediamo ciao/Louise

Aug 022014
 

Det är lördagkväll och jag sitter i sovrummet och kollar på nyheterna med en spinnande katt bredvid mig, japp han är med i sovrummet också och ligger på exakt samma sda som han gör när jag är i vardagsrummet.
wpid-cam00445.jpg
Det är oftast mysigt när han ligger där men det kan ibland vara ganska jobbigt nät han börjar nafsa på min hand och lägga sig på den.

Men det var inte om katten jag skulle skriva om….
Ikväll är det en sådan kväll där alla mina tankar bara snurrar runt, där den där tomheten bara gnager i mitt hjärta….då jag helst bara vill dra något gammalt över mig.
Ska jag visserligen snart göra för att få min sömn inatt. Men jag känner mig så ensam, jag har familj och djur omkring mig men är alltid ändå ensam.
På dagarna har jag en mask på mig och är glad men inombords där gråter jag som ett litet barn.
Många hade kanske kallat det för en mindre depression men jag har inte någon depression jag är bara allmänt ledsen. Denna sommaren har bara varit skit kan jag rent av säga och den har varit extremt jobbig…varför berättar jag kanske i ett lösenordsskyddat inlägg senare i månaden.
Efter en relativt trevlig dag så gick luften ur mig totalt och jag hoppas att trots en massa tvätt och så blir det ändå en relativt lugn söndag. Vi ska traska ner till Lidl och sen på måndag är det dags för jobb. Det ser jag fram emot…inga tankar som kommer att snurra då jag kommer vara upptagen hela dagen.

Ikväll är det Housefestival på Tallriken i Pildammsparken, de kommer hålla på i en dryg timme till och jag kan inte öppna fönstret då det hörs ända hit, får fixa det sen när de slutat runt tolv och fönstret måste öppnas, det ska bli en tropisk natt.
Nu ska jag se om det finns något vettigt på tv, om inte blir det att sova, Är så trött.

På återseende.
Ci vediamo ciao/Louise

 

Aug 012014
 

Augustimånad, faktiskt egentliga månaden som Max skulle födas….men han kom 13 dagar tidigare istället. Månaden med det stora M då det är dags för skolstart igen.
Idag var det första dagen på fritids för killarna och jag berättade även för personalen att från och med måndag så ska de cykla själva till fritids och jag skrev till och med en lapp till dem om detta. Hade visserligen föredragit att de hade gått till fritids istället för att cykla men jag får sluta vara en sådan hönsmamma hela tiden. Jag litar på  mina barn att de cyklar direkt till fritids och messar mig när de är framme. Det gör de alltid. Det är ok att barnen kommer själva på morgonen bara de går och meddelar personalen så att de vet att de har kommit och det måste jag berätta ganska ofta för Xander som har en tendens att inte komma och säga hej.

Jag var även lite orolig över hur det skulle bli med Izabella och hennes lämning på dagis eftersom jag en dag kommer börja sju, det var inga som helst problem då dagis kommer börja öppna 06.15 igen nästa vecka.
De öppnade ett tag kvart  sju men nu börjar de tidiga barnen så smått komma tillbaka och då öppnar de tidigare istället. Bra för mig om jag hade börjat klockan sju.

Har väl inte hänt speciellt mycket idag merän att det varit väldigt varmt fortfarande, men ingen sådan värme som vi har haft de senaste dagarna, hörde dock att det ska komma ytterligare en värmebölja nästa vecka….skönt då kan man vara ute hela dagarna, tror inte att de på förskolan kommer sitta inne hela dagarna….sen kan jag koppla bort mina tankar som börjar bli jobbiga igen….
Nu i helgen ska jag fortsätta komplettera min analys, jag har bara skjutit upp det halva sommaren och dessutom måste jag snart mejla min lärare att jag ska tenta i det muntliga….jag hatar stå framme och redovisa, denna gången kanske jag kan ta upp lite fler saker och vara lite mer förberedd…..
plugghasten_img_126575122

Imorgon ska det även vikas tvätt och dyligt…ska plockas undan och dammsugas…som om jag inte gör något annat.
Ska även skriva om Max kalas förra veckan 🙂 har inte blivit helt klar med att sätta ihop bilderna än….

På återseende Ci vediamo ciao/Louise